Per-Olof Samuelsson har idag, som lovat, kommit med sin uppföljare till sin essä om varför konjunkturcykler uppstår. Den heter ”Varför ‘fractional reserve banking’ bör förbjudas” och vad den handlar om är nog rätt uppenbart. Ett smakprov:

Låt oss ta det från grunden.

Att en bank ger ut sedlar är förstås inte något fel – förutsatt då att sedlarna är till 100% inlösbara i guld (eller silver). Samma princip gäller i moderna tider, när vi använder plastkort att betala med – beloppet som finns på plastkortet måste stå för motsvarande mängd guld (eller silver) i bankvalvet. Att använda sedlar eller platskort hellre än klingande mynt är en rent praktisk fråga: sedlar är lättare att bära med sig (speciellt om det gäller stora belopp), och plastkort är väldigt bekväma, utöver att de minskar rånrisken. (Ett plastkort man blivit bestulen på kan ju alltid spärras; medan det inte går att spärra en påse guldmynt en stråtrövare tagit ifrån en.)

Och naturligtvis är det inte heller något fel att ställa ut kredit – så länge krediten är i form av guld (eller silver) och detta guld (eller silver) faktiskt fysiskt existerar i bankvalven.

Men ”fractional reserve banking” innebär att banken ger ut fler sedlar än vad som faktiskt motsvaras av guld (eller silver); m.a.o. att banken lånar ut pengar som den i själva verket inte har. Detta är bedrägeri.

Läs resten här.