Per-Olof Samuelsson har publicerat en ”ny” artikel som behandlar frågan: ”Varför konjunkturcykler?” Ett smakprov för att väcka ert intresse:

Alla vet vad en konjunkturcykel är, men få förstår vad den beror på. Alla känner till att goda tider med hög sysselsättning och blomstrande affärsliv följs av dåliga tider med hög arbetslöshet och ekonomisk stagnation – och alla kan trösta sig med att det nog blir bättre tider igen och förarga sig över att inte heller de nya, bättre tiderna kommer att vara. Men varför, varför, varför?

Ekonomer med självaktning har naturligtvis försökt åstadkomma förklaringar. Ett av de mer berömda försöken gjordes av William Stanley Jevons, som antog att konjunkturerna beror på solfläckarnas växlingar. (Resonemanget är inte fullt så vansinnigt som det låter. Resonemanget är att solfläckarna påverkar skördarna, vilka i sin tur påverkar ekonomin som helhet.)

Den marxistiska tolkningen går ut på att konjunkturväxlingarna på något sätt är inbyggda i det kapitalistiska produktionssättet, att de bara kommer att bli värre och värre, och att de kommer att försvinna när kapitalismen dör ut.

Detta synsätt – att konjunkturväxlingarna är oupplösligt förknippade med själva marknadsekonomin – tas över av John Maynard Keynes, men han ansåg att staten kan ingripa och mildra deras verkningar. Knepet skulle vara att balansera den statliga budgeten över konjunkturcykeln – att underbalansera budgeten för att stimulera ekonomin under lågkonjunktur, att dra åt svångremmen och gripa till osthyveln under högkonjunktur.

Våra ekonomer är normalt inte marxister, och inte heller Keynes står så högt i kurs som han har gjort. Men Marx och Keynes grundsyn på konjunkturcykeln är faktiskt allmänt accepterad. Konjunkturcykeln betraktas som oundviklig, som ett naturligt faktum orubbligt som gravitationen, och ekonomisk klokhet består i att anpassa sig så gott det går efter denna tingens ordning. Monetarismens frammarsch har inte inneburit någon ändring härvidlag. Monetarismen är en ekonomisk teori av ganska begränsat värde; den kan närmast karaktäriseras som keynesianism med hårt åtdragen svångrem; och den har så vitt jag vet ingen egen konjunkturcykelteori.

Den enda ekonomiska skola som kan förklara konjunkturcykeln som fenomen är den ”österrikiska”.

Läs hela här.