Göran Persson sade nyligen att

skatterna är viktiga. Skatterna behövs, men de borde gå till rätt saker.

Låt mig därför vända mig till alla er som jobbar i välfärden och offentlig sektor. Till er som jobbar i sjukvården, äldreomsorgen, skolan eller polisen. Ni som behövs för att vår välfärd och trygghet ska fungera.

Sveriges problem är inte att vi har för många som jobbar med att vårda våra sjuka, ge våra gamla omsorg, våra unga utbildning eller som bekämpar brott. Tvärtom.

Förlåt, det där var inte Göran Persson. Det var Gunilla Carlsson från de nya moderaterna.

Inget de nya moderaterna kommer med är särskilt överraskande nu för tiden. Vi har blivit vana vid deras realpolitiska förräderi och pragmatiska horande. Nu senast var det Gunilla Carlsson som kom med följande utspel på Agenda: ”25 miljarder extra till välfärden”. Det heter att modeterna vill satsa mer på ”välfärden” än vad vår socialdemokratiska regering har föreslagit. ”ÄNTLIGEN!” Eller? *rysk stämning*

Som sagt, är det någon som undrar varför politik är så tråkigt? Och är det verkligen någon som tror att moderaternas nya politik kommer att föra oss mot ett mera ”liberalt” Sverige?

När jag läste detta fick det mig att tänka en sak jag läste för länge sedan, nämligen de fyra ställningstaganden som man som MUF medlem sägs ta ställning för. De är: för individens frihet; mot politiskt förtryck och tvång. För varje människas ansvar för sin framtid; mot förmynderi och politisk klåfingrighet. För mångfald och respekt för olikheter; mot intolerans och likriktning. Och slutligen, för en fri marknad och en värld utan gränser; mot murar och regleringar. Det står alltså att man som medlem i MUF tar ställning för en fri marknad. Så här långt är allting lugnt. Men exakt var står det att man tar ställning för välfärdsstaten som sådan? Eller, för den delen, för en större och växande ”moderat” välfärdsstat? Jag bara undrar…