Stefan Ruthström skrev i lördags ett väldigt underhållande inlägg om svensk inrikespolitik – ”den svenska ankdammen” – som handlar om hur fascinerande det är att moderater och socialdemokrater kan bli så fly förbannade på varandra, så känslomässigt upphetsade, trots att det är så små skillnader mellan dessa partier. Ett smakprov:

Det jag reagerade på är den världsbild som en del debattörer på Flashbacks forum ger uttryck för. Det är en bild som man stöter på ganska ofta när man läser debatter runt om på nätet. Men jag tycker även att samma anda lyser igenom vid TV-debatter också.

När man hör socialdemokrater och moderater debattera med varandra är det anmärkningsvärt hur tydligt man från båda sidor målar världen i svart eller vitt. Det egna partiets politik representerar godhet, solidaritet, omtanke osv, och motståndarsidan representerar ett nattsvart samhälle där människor lever i misär, fattigdom, ofrihet och allmänt hårt förtryck.

Jag menar vi talar om två sidor vars största skillnader består i att det ena partiet förespråkar 80% ersättningsnivå i den statliga, centralplanerade arbetslöshetsförsäkringen, och den andra sidan på sikt vill få ner ersättningsnivåerna till 65%.