Mauricio Rojas skriver i dag på fjärde sidan i Expressen att Lantinamerikas förkärlek till socialism är USA:s och liberalernas fel. Hans artikel är på många sätt förvirrande. Jag blir i alla fall inte helt klok på vad det är han menar. Han skriver nämligen att det

verkliga ansvaret ligger hos regionens traditionella eliter, USA och inte minst, de latinamerikanska liberalerna. Det är eliternas traditionella rövarkapitalism, USA:s fördärvande bakgårdspolitik och liberalernas svärmeri för diktatorer och politiska maffiosos som har lett så många latinamerikaner till att se frälsaren i en Che Guevara, en Castro eller en Chávez.

Låt oss pausa här. Orsaken är alltså, bland annat, ”eliternas traditionella rövarkapitalism”? Vad avses med detta? Jo, som vi kommer att se avses inte någon kapitalism över huvud taget, utan blandekonomi. Rojas forsätter:

Kapitalismen i Latinamerika har alltid varit en grym parodi av den kraft som en gång i tiden utvecklade Europa och som numera åstadkommer under i Asiens stora utvecklingsnationer. Som godsägare eller industrimagnater visste alltid de latinamerikanska patronerna att tjäna så mycket som möjligt genom att köpa politiska favörer, utestänga konkurrenter och misshandla sitt folk. Därför är kapitalism någonting som av de flesta latinamerikaner uppfattas som synonymt med orättvisor och stagnation. (Min kursivering.)

Så kapitalismen har fått ett dåligt rykte i Latinamerika, eftersom de aldrig hade någon genuin kapitalism? Om så, då är ju detta strikt talat ingen förklaring alls.

Sanningen är att med få undantag har de latinamerikanska ekonomierna varit utsatta för höga skatter, regleringar, stor offentlig konsumtion, etc. Det är vidare värt att notera att i decennier har kanske det enskilt största problemet i Latinamerika varit just att man inte har erkänt eller respekterat äganderätten. Det har, minst lika mycket som statens destruktiva inblandning i ekonomin, bidragit till den misär, fattigdom och ekonomiska stagnation som Latinamerika lider av. (Se t ex här och här.) Och detta är i många avseenden ett problem som kvarstår än i dag. Det är inte undra på att deras ekonomiska utveckling har varit väldigt dålig. Det är därför bland annat därför som den svarta markanden i dessa länder ofta är väldigt stor. Det är också därför som korruption är mycket vanligt. Att man beskyller kapitalismen för praktiskt taget vad som helst, även om det inte har någonting med saken att göra, är för övrigt inget som utmärker sig för just Latinamerika.

Jag tycker att det är, för att uttrycka det milt, beklagligt att Rojas själv bidrar till att smutskasta kapitalismen genom att antyda att ”rövarkapitalismen” är problemet. ”Rövarkapitalism” är en term som antikapitalister använder sig av när de vi tala nedsättande om vad de själva tror och inbillar sig vara exempel på laissez-faire kapitalism. Det är också en term som används för att antyda att det under laissez-faire råder ”djungelns lag”, och denna implikation förstärker Rojas själv, genom att skriva: ”Som godsägare eller industrimagnater visste alltid de latinamerikanska patronerna att tjäna så mycket som möjligt genom att köpa politiska favörer, utestänga konkurrenter och misshandla sitt folk.” Det är genom att uttrycka sig så här som han antyder att kapitalism kan fungera, så länge politikerna reglerar och beskattar den, som vi har gjort här i Europa. Genom att uttrycka sig så här antyder han att dagens blandekonomi är att föredra framför laissez-faire kapitalism. Så Rojas har helt klart en poäng i att det är, till viss del, ”liberaler” som Rojas fel att kapitalismens rykte har förstörts i Latinamerika.