DN skriver:

Det var den 4 mars förra året som Liz Sandgren kallade personalen till ett gemensamt firande sedan tre av enhetens handläggare verkställt avvisningen av en ensamstående mor och hennes tre barn. I inbjudan som mejlades ut till de anställda skriver Liz Sandgren: ”I går verkställde [tre handläggares namn, reds. anm.] vår besvärliga kvinna i Östra Göinge. Vi firar med tårta och önskar samtidigt henne och hennes barn allt gott i hemlandet!”

Ett 15-tal anställda deltog i tårtkalaset som ägde rum på enhetens gemensamma personalrum.

– På enheten är det okej att ha den attityden, att en avvisning är något att fira. Det finns helt klart en sådan kultur, och det finns också rasistiska tendenser bland en del personal, säger en tjänsteman. (Min kursivering.)

Migrationsverket har ingen försvarbar roll i ett någorlunda civiliserat och fritt samhälle. Även om man inte delar dessa rasistiska och sadistiska tendenser, som en del på Migrationsverket uppenbarligen gör, så är allt arbete som Migrationsverket utför, fel och omoraliskt. Staten har ingen rätt att slänga ut människor från Sverige, den har överhuvudtaget ingen rätt att bestämma vilka som ska få bo här eller inte. (Det enda legitima undantagen är folk som pga de är bärare av en allvarlig och smittsam sjukdom (och som därför hotar livet på alla andra), eller som bär på ett kriminellt förflutet. Dessa bör man naturligtvis hålla utanför Sveriges gränser och/eller sätta i karantän.)

Jag kan inte se hur någon som jobbar för Migrationsverket kan ursäkta sig själv, hur de kan försvara sitt arbete på moraliska grunder. Idag är det så att en del av dem firar med champagne och tårta, när de har lyckats slänga ut människor från Sverige. En del av dem har förmodligen inga som helst problem med att sova gott om nätterna. Det är tråkigt, men förmodligen sant. Det finns dock en lösning på detta problem: det gäller att inte längre sanktionera de svin till ”människor” som jobbar på Migrationsverket. Det handlar om att utsätta dem för social stigmatisering. De bör behandlas som om de själva inte längre är välkomna i Sverige. Nej, jag talar inte om att utföra olagliga hot, eller demonstrationståg, eller liknande. Det räcker med att man är villig att säga upp sin bekantskap och/eller vänskap med de ”människor” som har gått med att jobba där. Det handlar om att uttryckligen fördöma dem som de omoraliska människor de är. Det handlar om att, i den mån våra lagar tillåter, vägra göra några som helst affärer med dem. Detta, och inget mindre, är vad rättvisan kräver i detta fall.