I en debattartikel i Dagens Nyheter sade Jan Björklund, från folkpartiet, att man borde förbjuda ”obehöriga” lärare från att undervisa i skolorna. Men som Mattias Svensson påpekade, är detta inget annat än ett försök att införa ett licensmonopol inom lärarkåren dvs ett statligt tvångsmonopol. Det som gör detta förslag ännu lustigare är att folkpartiet gärna utger sig för att vara ”liberaler”. ”Liberaler” my ass!

Det finns i stort sett två argument för att införa ett licensmonopol inte bara inom lärarkåren utan inom alla tänkbara områden.

Det första är staten har en skyldighet att upprätta en viss standard inom vissa områden, där det är ”viktigt”. Vi kan t ex inte låta vem som helst ”leka” läkare och börja operera på människor, eller låta ”vem som helst” få undervisa i skolorna, eller låta ”vem som helst” få bygga ett hus, eller låta ”vem som helst” få köra taxi, osv. Det är nämligen farligt. Tänk om lärarna är dåliga? Tänk om läkarna inte är läkare överhuvudtaget? Tänk om taxiförarna bara har vanligt körkort?

Det andra är att folk helt enkelt är alldeles för dumma för att ”liberala” politiker ska våga ge dem friheten att ta eget ansvar för sina liv och sina val. Tänk om en del är så dumma att de söker sig till kvacksalvare för vård eller till människor utan några som helst bevisbara meriter för att undervisa sina barn?

Låt mig börja med att begrunda det första argumentet. Det enda som händer om man inför ett licensmonopol är att staten sätter upp en godtycklig minimunstandard för vilka som ska få jobba inom ett område. Detta i sin tur resulterar endast i att utbudet av lärare, läkare, taxiförare, osv blir mindre än vad det annars hade varit. Det i sin tur gör deras tjänster dyrare än vad de annars hade varit, helt i enlighet med lagen om utbud och efterfråga. Vad händer? Jo, för många låg- och medelinkomsttagare kommer en del eller i värsta fall alla dessa tjänster vara utom räckhåll. (Det här samma ”liberaler” brukar hävda att marknaden har misslyckats, varför vi behöver statlig finansiering, subventioner, skatter, osv.) Det som händer är alltså detsamma som skulle hända om staten bestämde vad som utgjorde en minimunstandard för hur en bil ska se ut eller en bostad, eller för den delen en dator. Det enda detta resulterar i är att göra dessa varor så dyra att de blir utom räckhåll för många människor. Det är därför helt uppenbart att det inte tjänar några av dessa människor att man gör så här, även om genomsnittsläraren eller genomsnittsläkaren eller genomsnittsdatorn numera har en högre kvalité. Så för konsumenterna av dessa varor och tjänster finns det kort sagt inga fördelar. (De som hade tillräckligt höga inkomster för att kunna köpa den bästa vården, eller bästa undervisning, eller de bästa datorerna, som pengar kan köpa, är uppenbarligen inte i något behov av minimunstandarder av detta slag.) Så det enda som händer är att låg- och medelinkomsttagare förbjuds från att skaffa sig de bästa varor och tjänsterna de kan givet deras inkomster. Det finns med andra ord inga fördelar med ett licensmonopol.

Hur kan ”liberaler” försvara ett licensmonopol? Det är för mig uppenbart att detta i bästa fall måste röra sig om en stor okunskap om grundläggande nationalekonomi. I värsta fall handlar det om att dessa ”liberaler” inte är liberaler överhuvudtaget. De tror nämligen att vanliga människor helt enkelt är för dumma för att de ska våga dem få bestämma själva. Men om folk verkligen är så här korkade, varför skulle de då lämpa sig för att rösta på Folkpartiet? Att somliga människor kan göra dåliga val, och därför söker sig till kvacksalvare när de blir sjuka, är inget som helst argument för att begränsa alla andras frihet att söka sig till riktiga läkare.

På en fri marknad, utan licensmonopol, så skulle folk vara tvungna att ta personligt ansvar. De skulle vara tvungna att själva granska vilka de gör affärer med. Eftersom de flesta inte är dumma i huvudet, skulle de flesta försökt ta reda på vem de har att göra med. De skulle i regel lita på människor eller företag som har lyckats etablera sig och skaffa sig ett bra rykte. Människor som har blivit utbildade på erkända skolor skulle givetvis få en högre status och ha ett bättre rykte, än andra aktörer inom samma bransch. Det skulle på en fri marknad finnas ett enormt behov av marknadens alla aktörer att bygga upp och upprätta ett gott rykte. Eftersom ”vem som helst” kan försöka etablera sig, kommer konkurrensen att vara så mycket större än vad den är idag, och därmed också behovet av att skaffa sig ett gott rykte. Det skulle även i fortsättningen finnas organisationer, föreningar, tidningar, m fl som i kundernas tjänst systematiskt granskade och utvärderade olika företag, varor och tjänster. Det skulle även finnas privata certifieringar av olika slag. Självfallet skulle det fortfarande vara bedrägeri att utge sig för att ha fått sin läkarexamen från en viss skola, när man i själva verket inte alls har gjort det. Det skulle fortfarande vara förbjudet att sälja varor och tjänster under falska förespeglingar. Utöver allt det här så skulle ju också långivare, banker, försäkringsbolag se till att fungera som granskare. Försäkringsbolag lär ju t ex sätta upp sina standarder för hur de vill att bostäder ska se ut för att de ska vilja försäkra dem. Vidare är det ju så att precis som jag som inte kan någonting om att producera datorer, eller vårda människor, eller installera kök hos människor, inte skulle få för mig att försöka konkurrera inom dessa områden, så skulle ju inte heller slaktare börja jobba som läkare. När konkurrensen är fri kommer det som alltid att resultera i ett större utbud, lägre pris och generellt sett högre kvalité.

Så för att summera, kan vi konstatera att det inte finns några legitima skäl för staten att införa ett licensmonopol. Det ser endast till att göra tjänster och varor otillgängliga. Hela idén bygger på den falska premissen att marknaden inte fungerar eller att människor är för dumma för att ta ansvar för sig själva. Människors rationella egenintresse kommer på en fri marknad, i kombination med sådana lagar som förbjuder bedrägeri, att sätta stopp för de värsta farhågorna som dessa ”liberaler” bär på. En marknad fri är det moraliska eftersom det gör det möjligt för så många som möjligt att få konkurrera på en marknad, och för så många som möjligt att komma över de tjänster de vill ha, givet deras plånbok. Det gör det med andra ord möjligt för alla att obehindrat tjäna sitt rationella egenintresse. Det är därför också det praktiska eftersom det resulterar i ett större utbud, lägre pris och en generellt sett högre kvalité.