Har ni tänkt på att alla försök att besvara en fråga av typen: ”Bör jag inte stjäla, om jag kan komma undan med det?” eller: ”Bör jag inte kränka andras rättigheter, om det har några fördelar?”, är ekvivalent med att fråga sig själv: ”Bör jag göra det som inte fungerar, när det fungerar?” För vad det handlar om är ju att besvara en fråga utan någon hänvisning till den rationella principen som har identifierat vad som på lång sikt faktiskt är praktiskt.

Det är detta som är det fundamentala praktiska problemet med pragmatismen. De vill ju att vi ska avgöra om någonting ”fungerar” på dess ”egna meriter”, ofta helt isolerat, utan kontext, utan hänsyn till kunskap om alla konsekvenser bortom ögonblicket eller stunden. De konstaterar att om helvetet inte brakar loss, så ”fungerar” det. Men det är ju inte så vi bedömer om någonting verkligen fungerar. Inte om vi vill leva och frodas bortom stunden, dvs på lång sikt. (Observera att på kort sikt kan människor överleva utan att äta eller dricka, men det betyder ju inte att det faktiskt är ”praktiskt” att varken äta eller dricka.)

Rationella moralprinciper finns till för att identifiera vad som är lämpligt inte bara idag utan även imorgon. Och har vi väl gjort det, då blir det ju en motsägelse att hävda att det är praktiskt att vara en oärlig, principlös, irrationell, icke-produktiv och av andra beroende människa – även om det på kort sikt kan verka praktiskt. Det är därför frågor av typen: ”Bör jag inte kränka andras rättigheter, om det har några fördelar?” är helt obefogade. Det som gör det helt obefogat, är att principen om individens rättigheter faktiskt etablerar att det inte finns några fördelar med att kränka andras rättigheter. (För en mer detaljerad härledning och redogörelse av principen om individens rättigheter, se Ayn Rands essä ”Man’s Rights” i The Virtue of Selfishness.)

Människans överlevnad kräver av henne att hon tänker längre än ögonblicket; att hon inte bara tänker på idag utan även på imorgon. Människan kan och måste tänka långsiktigt om det är tänkt att hon ska överleva långsiktigt. Hon kan inte överleva genom att handla impulsivt efter vad som känns rätt för stunden, genom att utan några referenser till principer försöka hantera livet på ett rent perceptuellt plan. Livet är alldeles för komplicerat för det. Det är därför människan behöver principer, rationella principer, som kan förse henne med den moraliska vägledning som livet förutsätter.

Det är genom att upptäcka och formulera principer – principer för mänsklig överlevnad – som vi identifierar vad som faktiskt är moraliskt och praktiskt. Utan dessa kan vi inte avgöra vad som är rätt eller fel; alla försök att överleva utan någon referens till moralprinciper är som att försöka överleva som djur. Men precis som djur inte kan överleva som växter, kan människan inte heller överleva som djur. Inte på lång sikt.