I DN Debatt kan man idag läsa ett mycket förvirrande inlägg av Denny Vågerö, professor i medicinsk sociologi. DN summerar Vågerös inlägg på följande sätt:

Tjugofyra länder, främst i Afrika söder om Sahara och i det före detta Sovjetunionen, har fått sjunkande medellivslängd på senare år. Global ekonomisk tillväxt har bidragit till förbättrad global hälsa men det finns viktiga regioner i världen där detta inte längre gäller. Nu ökar tvärtom skillnaderna i medellivslängd mellan olika länder. Den ryska medellivslängden är nu lägre än den var 1965. I Ryssland inträffade nära tre miljoner extra dödsfall under perioden 1992-2002, vilket motsvarar två Twin Tower-katastrofer i veckan.

När man läser hela debattartikeln får man ett mycket osammanhängande och förvirrat intryck. Det är svårt att egentligen veta vad det är Vågerö vill ha sagt. Jag misstänker dock att hans tes är den att det är fel att ”bara” fokusera på ekonomisk tillväxt. Varför? Därför att ”medellivslängden sjunker trots global ekonomisk tillväxt”. Så han verkar vilja ge oss ett skäl att ifrågasätta värdet av ekonomisk tillväxt. Men hur går han då till väga för att dra en sådan slutsats? Han nämner Afrika, söder om Sahara som ett exempel, men det bidrar endast till att göra en mer förvirrad:

Global ekonomisk tillväxt har bidragit till förbättrad global hälsa, men det finns alltså viktiga regioner i världen där detta inte gäller. Afrika, söder om Sahara, har knappast haft någon ekonomisk tillväxt alls efter 1975, och efter 1990 sjunker medellivslängden i regionen. Hiv/aids orsakar mer än två miljoner dödsfall per år numera.

Så först säger han att ekonomisk tillväxt bidrar till en förbättrad hälsa, men det finns ett undantag där detta förhållande inte gäller. Men i hans ”exempel” nämner han explicit en del av världen som ”knappast haft någon ekonomisk tillväxt alls efter 1975”. Men hur utgör då Afrika, söder om Sahara, ett undantag?

Ett annat exempel Vågerö tar upp är Ryssland:

Före detta Sovjet är den andra större region i världen där fattigdomen ökat och folkhälsan försämrats under 1990-talet. Trots systemskifte har Ryssland inte lyckats bryta sin fyra decennier långa stagnation på folkhälsans område, tvärtom har problemen förvärrats under 90-talet. Tamara Men och kollegor beräknade att under perioden 1992-2001 inträffade 2.5-3 miljoner extra dödsfall i den vuxna befolkningen, jämfört med nivån 1991 (British Medical Journal, 2003). Det motsvarar Twin Towers två gånger i veckan under ett decennium.

Den ryska livslängden år 2003 (senast tillgängliga data) är lägre än 1965, för både män och kvinnor. Ryska män lever 15 år kortare liv än män i Chile. Sedan 1998 har Ryssland åter ekonomisk tillväxt, men detta har inte lett till någon förbättring av folkhälsan, tvärtom har livslängden sjunkit stadigt sedan 1998. Den mest rimliga förklaringen till detta är att den ekonomiska tillväxten i Ryssland inte kommit folkets majoritet till del. (Mina kursiveringar.)

Notera vad Vågerö gör här. Han klandrar ”systemskiftet” från kommunism till, får man förmoda, ”kapitalism” för att läget i Ryssland har blivit värre under 1990-talet. Han säger att medellivslängden och hälsan i Ryssland har blivit värre trots den ekonomiska tillväxten som det ”kapitalistiska” Ryssland har genererat. Så slutsatsen Vågerö vill att man ska dra är alltså att ”kapitalismen” och den ekonomiska tillväxten har gjort livet sämre i Ryssland, inte bättre. Men redan i nästa stycke ger han oss vad som förefaller vara den verkliga förklaringen till varför den ryska hälsan var dålig och har blivit värre:

Folkhälsokriserna i före detta Sovjet har underskattats på de flesta håll. Milleniemålen kring hälsa missar också problemens natur i denna del av världen, eftersom barnadödligheten sjunker, medan dödligheten bland vuxna ökat, framför allt beroende på en stark ökning av hjärt-kärlsjuklighet, alkoholrelaterad dödlighet och död genom yttre våld.

Så att ryssar super ihjäl sig eller blir misshandlade till döds i större utsträckning än tidigare, är alltså ”kapitalismen” och den ekonomiska tillväxtens fel?

Hur det än förhåller sig med den globala hälsan och den globala tillväxten, är en sak säker: man kan inte klandra kapitalismen för att hälsan blir sämre på vissa håll i världen. Framför allt inte i Ryssland. Ryssland är nämligen inte kapitalistiskt. Ryssland är en fascistdiktatur. Och jag behöver nog inte heller nämna att Afrika knappast utgör en bastion för laissez-faire kapitalism…

Uppdatering II: Läs hur Svt väljer att presentera Vågerös slutsatser. Det är ganska uppenbart var Svt:s sympatier ligger.

Uppdatering III: Johan Norberg gör samma observation.