It’s not the small stuff that they’re sweating in Baghdad. They can’t agree on whether the new Iraq should be a federation, with a largely autonomous Shiite south and Kurdish north, or a more unified state, which the Sunnis prefer. They can’t agree on just how Islamic the new republic should be, and whether the leading Shiite clergy should be above the dictates of mere national law. They can’t agree on whether religious or state courts should hold sway in Shiite-dominated regions, or even the nation as a whole; they can’t agree on the rights of women. They can’t agree on the division of oil revenue among the three groups. They can’t agree on whether there should be a Kurdish right to secede enshrined in the constitution. In short, they can’t agree on the fundamentals of what their new nation should be.
– Harold Meyerson, Washington Post, ”Iraq on the Brink”, (2005/08/16)

Varför beter de sig så här? Därför att irakierna varken erkänner eller respekterar principen om individens rättigheter. Vad händer när man inte gör detta? Ayn Rand förklarar: ”When individual rights are abrogated, there is no way to determine who is entitled to what; there is no way to determine the justice of anyone’s claims, desires, or interets. The criterion, therefore, reverts to the tribal concept of: one’s whishes are limited only by the power of one’s gang. In order to survive under such a system, men have no choice but to fear, hate, and destroy one another […]” (”Roots of War”, Capitalism: The Unknown Ideal, s 37). Detta är precis vad vi bevittnar i dagens Irak. Frågan är egentligen varför vi skulle ha någon anledning att tro att något annat skulle hända. Av samma anledning som det vore värre än naivt att t ex tro att Sverige är ett land som präglas av en enorm kärlek till frihet och kapitalism, så kan man ju bara undra hur naiv man måste vara för att på fullaste allvar tro att Irak, som ju ur alla avseenden är ett betydligt mera kollektivistiskt och mysticistiskt land skulle hysa några varma känslor för frihet.