Moderaterna föreslår sänkta skatter och sänkta bidrag. De andra borgerliga partierna håller i stort sett med dem om detta, de är egentligen bara oeniga i omfattningen. Det är rätt och riktigt. Detta kommer att göra det mer lönsamt att arbeta för arbetslösa och låginkomsttagare. Det kommer förmodligen även skapa en viss press ned för en del löner. Det kommer att göra det mer intressant för arbetslösa att söka och ta jobb som de idag inte har råd att ta. Men detta räcker inte på långa vägar för att få bukt på massarbetslösheten.

Vad som också krävs, som ett absolut minimum, är att man åtminstone börjar avskaffa fackens statligt sanktionerade makt att genom tvång (lagar, strejker och blockader) driva upp lönerna över marknadsnivån. Det handlar därför om att reformera eller avskaffa MBL. Det handlar om att kraftigt sänka eller helt avskaffa subventionerna av a-kassan så att fackens medlemmar i störrre utsträckning själva får bära kostnaderna för arbetslösheten de orsakar. Det handlar med andra ord om att befria arbetsmarknaden och uppnå en marknadsanpassning av lönerna. Detta är en fundamental förutsättning för att få bukt på massarbetslösheten.

Om man inte gör detta kommer vi inte att få några nya jobb, man kommer bara att göra det jobbigare för de arbetslösa. Eftersom det inte lär resultera i några nya jobb kommer en eventuell borgerlig regering inte bli omvald, vilket ju bara är rätt åt dem. Förtroendet för de borgerliga kommer då att förstöras, vilket också är rätt åt dem. Det enda jag är orolig över är att även kapitalismens rykte kommer att förstöras ytterligare, i vilket fall det kommer att bli ännu svårare att sälja en genuint kapitalistisk politik för väljarna. Slutsatsen är given: halvmesyrer fungerar inte. Så därför tänker jag, som det ser ut i dagsläget, inte att rösta i nästa riksdagsval.