I en ny opinionsundersökning säger många amerikaner att de är oroliga för utrikespolitiken. Det finns en del saker som är lite olustiga med undersökningens resultat, men det mesta är fullt ut förståeligt. Som exempel säger undersökningen att ”63 procent av amerikanerna säger att USA var för snabbt att gå ut krig”. För snabbt? President Bush fjäskade inför FN i över ett år innan Irakkriget blev av. Och då hade man redan gett Saddam Hussein mer än tio år på sig att leva upp till vapenstillståndets villkor!

”Tre av fyra anser att USA förlorar förtroende i världen och i synnerhet att hatet mot USA ökar i de muslimska länderna.” Om detta är sant, då bevisar det på sin höjd bara att muslimerna hatar frihet. För vad var ett av argumenten för Irakkriget? Jo det var ju att införa frihet i Mellanöstern. (Nu tror jag inte att det kommer att lyckas, men det är en annan femma.) Så om USA som ”tack” för deras försök att befria Mellanöstern bara får mer och mer hat, hur ska man då förstå det på ett annat sätt än att de hatar frihet? (Om någon vill hävda att irakierna m fl har rätt att vara förbannade för att civila dog i kriget, då verifierar det bara min tes. Friheten är nämligen inte gratis, det kostar att uppnå den, och är man inte villig att betala för den, då uppskattar man inte den. Uppskattar man inte den, då förtjänar man inte den heller.)

Men det allra mest tragiska är nog detta: ”Omkring 64 procent av de tillfrågade säger att den amerikanska regeringen borde lägga mer vikt vid diplomatiska och ekonomiska metoder för att bekämpa terrorismen. 72 procent uppger att USA:s säkerhet skulle förbättras om större respekt visades andra länders uppfattningar och behov.” Detta är verkligen avslöjande, det här verifierar nämligen vad Craig Biddle med flera befarade inför förra presidentvalet:

With Bush in the White House, the debate is between his half-battle, with which the Right is content—and something less, which is what the Left would prefer. With Kerry in the White House, the debate would be between his half-battle, which is the least that America would let him get away with—and something more, which is what the Right would demand no matter what Kerry were to do. In other words, whereas Bush is willing to wage only a half-battle and will never be pressured to do more, Kerry would have to wage at least a half-battle and would constantly be pressured to do more. And regardless of what Kerry were to do—even if he somehow were to get away with doing less than Bush has done or nothing at all—at least his actions or non-actions would not be called hawkish.
– Capitalist Hawk for Kerry

Bushs halvmesyrer i utrikespolitiken ledde som man kunde vänta sig till misslyckande. Dessa misslyckanden uppstod, får många amerikaner för sig, på grund av att Bushs utrikespolitik har varit alldeles för ”offensiv”, alldeles för ”hökig”. Detta målar in det amerikanska folket i ett hörn: ett USA på ”offensiven” med Bush eller ett USA på ”defensiven” med John Kerry? Då ”offensiven” inte verkar fungera, konstaterar många amerikaner i efterhand, måste ”defensiven” vara värt ett försök. Mycket riktigt verkar Bushadministrationen vara fullt medveten om att det finns ett stort motstånd från det amerikanska folket för att inleda några fler preventiva försvarskrig. Det är därför de inte har några planer på att sätta stopp för Iran. Det är därför de inte tänker sätta stopp för Nordkorea. Detta är priset av den neokonservativa utrikespolitiken.