Över en miljard människor saknar tillgång till rent och säkert vatten. På grund av detta lider över en miljard människor av vattenrelaterade sjukdomar. Uppskattningsvis 12 miljoner människor dör varje år på grund av bristande vattenförsörjning. Varför förhåller det sig så här? Därför att det är det offentliga som står för 97% av vattenförsörjningen i de fattiga länderna. Det är alltså en socialistisk vattenpolitik som gör att miljontals människor lider och dör på grund av en bristande tillgång av drickbart vatten.

Den praktiska lösningen på detta problem är att privatisera vattnet och låta marknaden få stå för vattenförsörjningen. Fredrik Segerfeldt visar i sin bok Vatten för salu), att när vattnet ägs privat kommer det att finnas ett ekonomiskt incitament för ägarna att förse massorna med drickbart vatten. Men detta är inte bara en praktisk lösning, detta är också den enda moraliskt riktiga lösningen. Det handlar om är att erkänna varje individ som ett självändamål och som därför har den moraliska rätten att handla i enlighet med sitt rationella egenintresse. Så Segerfeldts bok visar att det moraliska också är det praktiska.

Trots detta har motståndarna till en privatisering av vattenförsörjningen mage att påstå att en socialistisk vattenpolitik är det enda ”moraliskt riktiga”. Vatten är ingen vara, det är en ”rättighet”, hävdar de. (Notera att vi även får höra samma sak om sjukvården, men när det offentliga står för sjukvården så får vi en ransonering av sjukvården som bokstavligen orsakar död och lidande.) Vad säger detta oss om socialisternas moral? Eftersom den socialistiska vattenpolitiken årligen skördar miljontals liv kan man bara konstatera att socialisternas moral är dödens moral.