#Valet2018: Min röst går till. . .

Det har knappast undgått någon att det är valår. Så vad ska jag rösta på? Nå. Jag inte har memorerat partiernas sakpolitik så för att få en bättre hum om vilket parti som står mig närmast bestämde jag mig för att göra Svenska Dagbladets, Sveriges Televisions och Expressens valkompasser.

Jag svarade på testerna med hjälp av mitt filosofiska ramverk: Ayn Rands filosofi objektivismen. Mer specifikt utgörs mitt ramverk bland annat utgörs av följande relevanta principer:

  • Det faktum att människans liv och välbefinnande är måttstocken för gott och ont; det som främjar människans liv och välbefinnande är det goda och det som hämmar det är det onda.
  • Det faktum att för att vi ska kunna leva och frodas som människor måste vi leva rationellt; vi måste tänka och handla i enlighet med förnuftet och verkligheten.
  • Det faktum att individen är ett självändamål, inte ett medel för andras ändamål; individens liv tillhör henne, inte staten, nationen, rasen, klassen, samhället, osv.
  • Det faktum att för att vi ska kunna leva och frodas rationellt måste också vara fria att tänka och handla rationellt; frihet—frihet från initierandet av fysiskt tvång—är således människans ett socialt överlevnadsvillkor.
  • Det faktum att ett samhälle som bygger på ovanstående principer, inklusive principen om individens rättigheter är det moraliska idealet. Idealet är med andra ord laissez-faire kapitalismen.
  • Det faktum att statens enda legitima uppgift är att skydda individens rättigheter—rätten till liv, frihet, egendom och att sträva efter lycka—vilket betyder att statens utgörs av försvar, polis och domstolar. Detta är statens kärnuppgifter—inte socialistisk “skola, vård och omsorg”; inte välfärdspolitik, inte omfördelningspolitik, inte “klimatpolitik”.

När det kommer till samhällsfilosofiska frågor kan mitt ramverk sammanfattas med ett ord: individualism. Och för en individualist är den enskilt viktigaste frågan som man måste ställa sig när man bedömer sakpolitiska frågor: Leder detta till mer frihet för individen, eller mindre?

Så hur gick det?

Screen Shot 2018-08-27 at 15.02.13.png

Screen Shot 2018-08-24 at 9.27.36.png

Screen Shot 2018-08-28 at 10.05.18.png

Så vad betyder detta? Då valkompassen går ut på att utvärdera partiernas sakpolitik följer det att jag som en principiell och konsekvent förespråkare av individens frihet sympatiserar mest med Moderaternas sakpolitik.

Med individens frihet som måttstock är alltså Moderaternas sakpolitik den som på det stora hela antingen gör mest för att öka individens frihet och/eller minst för att inskränka den. Således är deras sakpolitik den bästa eller, beroende på frågan, den minst dåliga. Allt som allt skulle deras sakpolitik göra den svenska blandekonomin lite friare. I relation till idealet (laissez-faire kapitalism) är Moderaterna det minst dåliga; i relation till övriga partier är det nog det bästa partiet.

Det följer inte att jag sympatiserar mest med Moderaternas uttalade ideologi (“liberalkonservatism”). Det följer inte heller att jag köper deras argument, vilket är en viktig distinktion då en del bra sakpolitik ibland motiveras med dåliga (kollektivistiska) argument. Ett exempel på detta är att de borgerliga bland annat anser att sänkta skatter är bra för det leder i längden till mer pengar till “välfärden”. Varför är det önskvärt att göda den stora välfärdsstaten? Om man är en socialist (eller fascist), då kanske det låter som ett bra skäl för att sänka skatterna. Knappast om man, som jag, är en konsekvent förespråkare av individens rättigheter, och därmed, laissez-faire kapitalismen.

Givet mitt ramverk kommer det knappast som någon större överraskning att jag står längst ifrån de partier som mest konsekvent föreslår den absolut sett mest anti-liberala sakpolitiken: Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Feministiskt initiativ och Vänsterpartiet.

Varför går jag på sakpolitiken? Varför går jag inte på partiernas uttalade ideologi?

Rent allmänt kan man faktiskt tvivla på att de flesta borgerliga partier ens har någon klar och tydlig ideologi, inklusive Moderaterna. Det finns så många motsägelser i deras olika idépolitiska program att det är omöjligt att fullt ut förstå vad deras ideologi går ut på, än mindre hålla med om allt.

Partier kan dessutom tillskriva sig själva vilken ideologi som helst utan att det har någon nödvändig koppling till deras faktiska sakpolitik. Här är Liberalerna ett perfekt exempel.

Så att endast eller främst gå på partiernas uttalade ideologi när det kommer till att bedöma vilket parti man ska rösta på är ganska hopplöst. Ofta säger sakpolitiken mer om deras faktiska ideologi (om någon) än om deras uttalade.

Enligt Svenska Dagbladets Valkompass står jag sakpolitiskt lika nära Sverigedemokraterna som jag gör andra partier som jag i alla fall rent spontant finner mer sympatiska, nämligen Liberalerna, Centerpartiet och Kristdemokraterna. Jag står dem lika nära detta trots att jag inte alls sympatiserar med deras socialkonservativa och nationalistiska ideologi. Deras ideologi är så systematiskt, konsekvent och fundamentalt oförenlig med min filosofi att jag kan inte se mig själv rösta på Sverigedemokraterna.

Jag har inte undersökt vad det är för sakpolitiska frågor som jag är överens med dem, men med tanke på deras uttalade ideologi och retorik jag misstänker att det inte berör några väsentliga frågor. Alla sakfrågor är inte lika viktiga. En del förslag ökar individens frihet mer än andra och en del inskränker individens frihet mer än andra. Och många bra förslag kan, som sagt, motiveras med dåliga argument. Jag misstänker att det är lite av varje som gör att jag ser ut att sympatisera så mycket med Sverigedemokraternas sakpolitik. Men vad det än är, så är det inte deras viktigaste fråga: invandringspolitiken. Tro det eller ej, men jag står för fri invandring!

Oavsett vad den exakta förklaringen är, vill jag inte på något sätt associeras med ett så pass kollektivistiskt parti som Sverigedemokraterna. Jag vill nämligen inte ge kapitalismens fiender vatten i deras kvarn genom att på något sätt hjälpa dem att bekräfta eller förstärka den vanliga vanföreställningen att kapitalism har någonting att göra med “högerextremism” dvs en röra av rasism, nationalism och socialism eller fascism. Men den associationen finns där ute. Så om de som identifierar sig själva som “individualister”, “objektivister”, “liberaler”, “höger”, “borgerliga”, osv., röstar på och därmed låter associeras med Sverigedemokraterna (eller något ännu värre som Alternativ för Sverige) då kommer ni att göra kapitalismens sak en enorm björntjänst!

€ € €

Hur svarade jag? Låt oss snabbt gå igenom SvDs valkompass:

Jag svarade JA på följande:

  • Inkomstskatten ska sänkas
  • Bidragstak ska införas
  • RUT ska tredubblas
  • Polisen ska få bättre tillgång till kameraövervakning
  • Arbetsförmedlingen ska läggas ner
  • Permanent uppehållstillstånd ska vara huvudregel i flyktingpolitiken
  • Lägre ingångslöner för ungdomar ska införas
  • Skatten på pension ska vara samma som på lön
  • Fler enkla jobb

Jag svarade NEJ på följande:

  • Tandvård ska subventioneras på samma sätt som sjukvård
  • Värnplikten ska återinföras
  • Fler pappamånader ska införas
  • Studielån ska avskrivas för den som bosätter sig i glesbygd
  • Fria skolvalet ska avskaffas
  • Bensinskatten ska höjas
  • Flygskatten ska höjas
  • Sverige, dvs STATEN, ska satsa på snabbtåg
  • Fackavgiften ska vara avdragsgill
  • Klimatpolitiken ska överordnas allt annat
  • Fler hyresbostäder ska byggas med skattemedel
  • Sex timmars arbetsdag ska införas
  • Vinster i välfärden ska förbjudas
  • Studielån ska avskrivas för den som bosätter sig i glesbygd

Om man gör dessa tester då blir det snabbt uppenbart att det finns en del frågor som det inte går att ge ett rationellt svar på. Så varje gång jag stötte på en fråga där det inte finns ett rätt svar eller ens det minst dåliga svaret, valde jag att passa. Jag passade också varje gång jag inte tyckte mig ha tillräckligt med faktaunderlag för att kunna ta ställning. Således svarade jag “pass” på på följande:

  • Religiösa friskolor ska förbjudas
  • Tiggeri ska förbjudas
  • Sverige ska lämna EU
  • NATO medlemskap
  • Alla som har fyllt 85 ska erbjudas plats på äldreboende
  • Pensionsåldern ska höjas
  • Sjuksköterskor ska kunna vidareutbilda sig med full lön
  • Niqab ska förbjudas i skolan

€ € €

Det kan kanske vara intressant att se hur jag svarade och resonerade kring en del frågor. Så här följer ett axplock:

“Religiösa friskolor ska förbjudas.” Det är inte uppenbart att ett förbjud av just religiösa friskolor ökar eller minskar individens frihet. Om vi förbjuder dem då kan man argumentera för att vi kränker somligas tanke- och religionsfrihet (t ex de troende föräldrar som nu tvingas skicka sina barn till sekulära skolor) men om vi tillåter dem då kan vi lika väl argumentera för att vi kränker andras tanke- och religionsfrihet (t ex de icke-troende föräldrar som nu tvingas finansiera religiösa friskolor). Så vad man än gör här verkar det bli fel. Och om det finns ett steg i någon riktning som är uppenbart bättre, då vet i varje fall inte jag vad det är. “Pass!”

“Tiggeri ska förbjudas.” Å ena sidan finns det ingen vits att förbjuda tiggeri som sådant, då det inte kränker någons rättigheter. Å andra sidan sker tiggeriet på offentliga gator och torg, och där har man strikt talat ingen rätt att tigga. Hur offentliga gator och torg får användas regleras alltid av ägaren dvs staten: huruvida man får dricka eller ha sex, demonstrera och protestera, spela live-musik, osv. Allt vi gör på offentliga gator och torg gör vi endast med statens tillstånd. Givet detta då kan man argumentera för att det är rimligt att skattebetalarna får en säg i hur offentliga gator och torg ska få användas. Men om majoriteten få bestämma över vad individen får och inte får göra på offentliga gator och torg, då kan det lätt sluta illa. Och det är ju knappast som att allt majoriteten tycker och tänker är rätt (se bara på hur de röstar). Att ge majoriteten makten att reglera användandet av offentliga gator och torg är detsamma som att ge den makten att med tvång reglera bort sådant som den ogillar. Det är en inbjudan att lagstifta moral. I dag är det tiggeri. I morgon är det all rökning på offentliga platser. I övermorgon är det att kvinnor inte ska få gå ut utan “anständig klädsel”. Det är ett dubbeleggat svärd. Så länge vi har offentliga gator och torg, och staten reglerar med majoritetens godkännande, då finns det enligt mig inget uppenbart rätt eller fel svar här. “Pass!”

“Klimatpolitiken ska överordnas…” “Nej! Nej! Nej!” Statens uppgift är att skydda individens rättigheter—inte paternalistiskt “knuffa” runt individen med skatter, subventioner och regleringar; inte centralplanera fram “alternativa energiformer” som inte har en chans på den fria marknaden; inte ransonera individens energiförbrukning; inte diktera för individen om hon ska få flyga eller storhandla med bilen eller äta rött kött; inte kränka individens rättigheter i “klimatförändringarnas” namn; osv., osv., osv. Att på olika sätt tygla eller straffa individen för ett påstått ont som hon inte är skyldig till är oförenligt med individualismens och rättvisans princip. Den vetenskapliga sanningen är att ingen enskild individs bidrag till jordens uppvärmning gör någon skillnad. (Om det kommer fram några vetenskapliga belägg för att jordens uppvärmning är katastrofal då är lösningen bättre teknologi, inte totalitär kontroll över individens energiförbrukning och självpåtvingad energifattigdom. Sådan miljöpolitik gör oss bara mindre kapabla att anpassa oss till uppvärmningen samt ta fram nya energiformer och ny teknologi som kanske gör det möjligt för oss att kyla ned jorden utan att behöva offra vår fossilbränsle-baserade levnadsstandard. I dagsläget finns det inga belägg för att tro att “klimathotet” är katastrofalt. Katastrofscenariona bygger nästan uteslutande på spekulationer som i sin tur bygger på opålitliga klimatmodeller.)

“Permanent uppehållstillstånd ska vara huvudregel i flyktingpolitiken?” Om Sveriges stinkande välfärdsstat drar till sig flugor—omoraliska och skrupelfria människor som ljuger om att vara flyktingar bara så att de kan få leva gott som välfärdsparasiter—då är det endast ett ytterligare argument för att lägga ned den. Det är däremot inte ett hållbart argument för att straffa oskyldiga individer som verkligen flyr från krig och liknande. Så jag säger: “Ja”.

€ € €

Moderaternas sakpolitik är inte perfekt, långt ifrån. Men jämfört med alternativen är den, som sagt, ändå det bästa eller, beroende på frågan, minst dåliga. Därför kommer jag att lägga min röst på Moderaterna. Och om du delar mitt ramverk, objektivismen, då bör du också överväga att göra detsamma.