Jag varken sympatiserar med eller röstar på Sverigedemokraterna. Jag är också ganska säker på att de allra flesta Sverigedemokrater, såväl som merparten av deras väljare, anser att jag är en sådan där “globalist” som vill förstöra Sverige.

Jag är nämligen en anhängare av Ayn Rands filosofi objektivismen, vilket gör mig till en extrem dvs konsekvent individualist. Som en sådan individualist står jag för individens rättigheter, inklusive individens rätt till rörlighet. Som en extrem individualist förkastar jag alla former av kollektivism, inklusive den värsta och lägsta av dem alla: rasismen.

Ändå ser jag gärna en Allians- eller Moderatregering med Sverigedemokraternas stöd.

Det sägs ofta att Sverigedemokraterna inte är ett parti som alla andra. Varför? Det kan omöjligen vara på grund av deras politik. För var det en sak som verkligen slog mig medan jag läste om Sverigedemokraternas program och sakpolitik, så var det just hur konventionell, ja nästan alldaglig deras politik är. Som alla andra förespråkar de så kallad välfärdspolitik; de motsätter sig en oreglerad marknadsekonomi (dvs riktig kapitalism) till förmån för dagens reglerade blandekonomi; och de förespråkar de olika statliga tvångsingrepp på bekostnad av individens frihet.

Nej, aversionen mot Sverigedemokraterna beror snarare på att partiet grundades och styrdes länge av rasister och/eller förre detta nazister. För att utvärdera detta bestämde jag mig för att studera partiets historia.

Har Sverigedemokraterna rasistiska rötter? Ja. Är detta unikt för dem? Nej. Nästan alla riksdagspartier har rasistiska skelett i garderoben. Samtliga stödde till exempel det rasbiologiska institutet i Uppsala. Till och med Centerpartiet hade rasbiologi inskrivet i sitt partiprogram!

Har Sverigedemokraterna nazistiska rötter? Ja. Gör detta Sverigedemokraterna unika? Nej. Kom ihåg att nazism är bara kort för “nationalsocialism”. Nazismen är bara en version av socialismen. Och det vet alla som läser nazisternas program. Är alla partier med någon form av socialistiska rötter “utanför anständighetens gränser”? I så fall ligger Socialdemokraterna ganska illa till.

Utan någon som helst skam i kroppen har många ledande socialdemokrater identifierat sig själva som socialister. Socialdemokraterna har dessutom en lång, gräslig historia av att på olika sätt gulla med socialistiska diktaturer världen runt—diktaturer som har förslavat, förtryckt och förintat miljontals människor. (Jag vill inte trivialisera nazismens ondska; tvärtom vill jag bara att vi ska sluta trivialisera socialismens. Eftersom nazisterna är socialister utgör deras grymheter endast ett ytterligare skäl för att sluta trivialisera socialismens ondska.)

Studerar man Sverigedemokraternas historia då upptäcker man att den till stor del handlar om att den ena efter den andre antingen har uteslutits på grund av deras rasistiska/nazistiska åsikter eller samrören eller också lämnat frivilligt då de inte längre kände sig hemma. 2001 bildades Nationaldemokraterna av missnöjda ex-medlemmar. Och så sent som 2015 bröt Sverigedemokraterna med sitt ungdomsförbund (SDU) då dess förbundsordförande Gustav Kasselstrand och vice-förbundsordförande William Hahne bland annat hade haft samröre med det rasistiska Nordisk Ungdom. (Gustav Kasselstrand hade också öppet sympatiserat med den antisemitiska dvs rasistiska Palestinarörelsens sak.) SDU förvandlades senare till Alternativ för Sverige.

Trots all “städning” finner pressen med jämna mellanrum medlemmar med rasistiska/nazistiska åsikter eller kopplingar. Men i ljuset av partiets historia av den ena uteslutningen efter den andra är svårt att se hur detta skulle bero på en ovilja att göra sig av med dem. Intern kommunikation tyder också på att man är uppriktigt less på dessa “kommunmuppar”.

Tyvärr finns det lägre stående kollektivister inom alla partier. Många av oss minns hur det lät i olika valstugor inför valet 2002 när Janne Josefsson dokumenterade rasistiska och främlingsfientliga kommentarer av moderater. Följer det då att Moderaterna nu och för all framtid är “utanför anständighetens gränser”? Att Moderaterna inte är “rumsrena”? Inte? Varför då ha en måttstock för Moderaterna och en annan för Sverigedemokraterna? (På tal om auktoritära kollektivister, så har nästan alla partier problem med islamister. Allra värst drabbade tycks Centerpartiet och Miljöpartiet vara.)

Jag tror att om vi går på fakta istället för fördomar, då måste vi inse att detta inte längre är samma parti som 1988 eller 1995 eller ens 2005. Vem hade 1988 kunnat föreställa sig att Sverigedemokraterna skulle trettio år senare stoltsera om att de lockar till sig medlemmar med utländsk bakgrund? På gott och ont är Sverigedemokraterna 2018 ett parti som alla andra.

Jag skriver inte detta för att få Sverigedemokraterna att se bra ut. Att konstatera att Sverigedemokraterna inte längre är ett rasistiskt/nazistiskt parti är knappast att ösa beröm över dem. Det är ju trots allt en ganska låg ribba. Nej, jag skriver detta för att jag är frustrerad av att höra så många svaga motiveringar för somligas extrema, ja nästan irrationella rädsla för Sverigedemokraternas stöd för en Alliansregering.

Om Sverigedemokraterna verkligen var ett rasistiskt/nazistiskt parti, då skulle jag självfallet fördömt det, och deras väljare, och motsatt mig alla försök att ge det något som helst moraliskt godkännande. Problemet är att den “nyssnazistiska” bild som ofta målas upp inte stämmer särskilt bra överens med verkligheten. Således kan jag inte heller se någon anledning att motsätta mig en Allians- eller Moderatregering med Sverigedemokraternas stöd.