Det finns de som envisas med att låtsas att avdrag är bidrag. Nu senast är det några flummiga socialister från Grön Ungdom som har fått för sig att det är “borgerligt att kalla sina bidrag för avdrag”:
För den som finner de gröna socialisternas resonemang minsta lilla plausibelt följer en förklaring om skillnaden mellan avdrag och bidrag:
När staten ger dig pengar då får du ett bidrag. När du betalar mindre pengar till staten då gör du ett avdrag på skatten. Så bidrag och avdrag är olika ord som syftar till olika saker (se vilken ordbok och synonymbok som helst).
Det finns mycket som är ologiskt med att försöka likställa bidrag med avdrag.
För det första vilar det på den totalitära premissen att alla inkomster egentligen tillhör staten (eller något annat kollektiv) och att varje gång vi får en skattelättnad är det som att staten ger oss “bidrag”. För det andra vilar det på den absurda premissen avdrag och skattesänkningar “kostar” staten pengar.
I verkligheten tillhör inkomsterna individerna som jobbade ihop dem, inte staten. I verkligheten är det staten och skatterna som är en kostnad för individen. Att sänka statens utgifter och skatter är därför att minska på kostnaderna för den som tvingas på dem: individen.
Men det finns mer som är ologiskt med detta bakvända resonemang.
Ett enkelt sätt att se om ett resonemang är falskt är att se vad som följer om vi antar att det är sant. Om det som följer är absurt då är resonemanget ologiskt dvs oförenligt med verkligheten. Detta kallas för reductio ad absurdum.
Så låt oss för ett ögonblick anta att skattesänkningar är detsamma som ett “bidrag” som “kostar” staten pengar. Då följer det att skattehöjningar “minskar” statens “kostnader”. Höjer vi skatterna med, säg, 250 miljarder då “minskar” statens “kostnader” med 250 miljarder. Detta är ju absurt!
Det är som att de som envist vill utradera dag och natt-skillnaden mellan avdrag och bidrag kämpar om att vinna ett världsmästerskap i vem som kan begå flest logiska felslut.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 