Fler reaktioner på regeringens hot mot åsikts- och föreningsfriheten

Den 1 mars skrev jag om regeringens Kommitté om förbud mot rasistiska organisationer och dess totalitära förslag om att göra det straffbart att “delta” i “den organiserade rasismen”. Jag skrev “att förbjuda organisationer på grund av deras rasistiska åsikter, vilket ju är vad detta handlar om, är att ta ett steg mot åsiktsförbud”. Och: “Och när staten förbjuder organisationer med hänvisning till deras åsikter då accepterar man principen att staten kan och bör lagstifta om vad man får tycka och tänka. Det är en ytterst farlig utveckling.”

Under dagen såg jag inga reaktioner men dagen efter, den 2 mars, kom det in ett par inlägg. Göteborgs-Postens Karin Pihl ska ha beröm för att vara en av ytterst få som uppmärksammar riksdagsmajoritetens stöd för att börja förbjuda åsikter:

Ett förbud mot rasistiska organisationer, oavsett om det handlar om att sätta stopp för människor att delta på möten eller om det rör sig om att lösa upp sammanslutningar, är dock ingen bra idé … Att ta krafttag mot våldsbejakande extremism är bra. Problemet är att regeringens ambition inte riktar in sig på organisationers våldskapacitet utan på de åsikter som organisationerna anser berättigar våldshandlingarna.

Pihl kommer med andra svagare argument mot förslaget men jag tänker inte hänga upp mig på dem. Inte just nu. Med tanke på hur allvarligt hotet mot åsikts- och föreningsfriheten är, är det bara konstigt att detta inte ha genererat fler rubriker.

En annan som synliggör riksdagsmajoritetens stöd för att inskränka individens åsikts- och föreningsfrihet är Smålandspostens Fredrik Haage. Även om merparten av hans argumentation kretsar kring hur svårt det är att definiera rasism (som om det vore lämpligt att förbjuda rasistiska organisationer om alla var överens om vad som är rasism), avslutar han starkt med det allra viktigaste:

Sedan är det faktiskt också så att ett fritt land måste kunna tåla att rasistiska åsikter luftas. Ett samhälle som förbjuder alla uppfattningar som inte doftar liljekonvalj är inte fritt, och kommer på sikt åka på en dyrköpt läxa.

Att Moderaterna och Kristdemokraterna vill sätta sina signum på detta är beklämmande. De borde vara yttrandefrihetens starkaste försvarare. De behöver ta ett steg tillbaka och tänka efter. Och ändra sig.

Avslutningsvis vill jag också nämna att Dagens Nyheter hade en bra ledare om saken; ingressen säger allt: “Att förbjuda medlemskap i rasistiska organisationer är ett sluttande plan. Det är brottsliga handlingar som ska förbjudas, inte tankar.”

Ska Sverige ta ett steg mot åsiktsförbud?

TT/Omni rapporterar om en synnerligen hårresande utveckling: “I juli 2019 tillsatte regeringen Kommittén om förbud mot rasistiska organisationer. Uppdraget var att överväga om det bör införas ett särskilt straffansvar för deltagande i en rasistisk organisation och hur ett sådant förbud skulle utformas. Kommittén skulle också överväga om det bör införas ett förbud mot rasistiska organisationer.”

Jag tvivlar inte för ett ögonblick på att det finns hotfulla individer inom den så kallade vitmaktmiljön. Och man kan och bör säkert vidta åtgärder för att stoppa hotet från “den organiserade rasismen” precis som man kan och bör vidta olika åtgärder för att stoppa hotet från, säg, den organiserade islamismen.

Staten bör förbjuda våldsbejakande organisationer med hänvisning till deras planerade och utförda våldsdåd. Sådana organisationer är ju de facto kriminella gäng och har absolut ingen rätt att existera. Det finns ju ingen rätt att utöva angreppsvåld. Men att förbjuda organisationer på grund av deras rasistiska åsikter, vilket ju är vad detta handlar om, är att ta ett steg mot åsiktsförbud.

Det är inte kul att behöva stå upp för rasister. Men rasister är faktiskt också människor. De har samma rättigheter som alla andra—inklusive rätten att tycka och tänka vad de vill. De har rätten att förena och organisera sig. Och när staten förbjuder organisationer med hänvisning till deras åsikter då accepterar man principen att staten kan och bör lagstifta om vad man får tycka och tänka. Det är en ytterst farlig utveckling.

Det enda som möjligen är mer förskräckligt än förslagen från Kommittén är att det redan finns en Riksdagsmajoritet som vill göra det straffbart att “delta” i en rasistisk organisation (vad det nu betyder).

Man vill ju spontant gärna tro att ett liberalkonservativa parti som Moderaterna visste bättre. Men de vet inte bättre än att sluta sig till majoriteten som vill snabba upp Sveriges marsch mot diktatur. Tydligen bryr sig Vänsterpartiet mer om individens åsikts- och föreningsfriheten än Moderaterna.