De som ägnar sig åt omfattande piratkopiering tycker kanske inte att det de gör är stöld. Men de vet att andra tycker det. Så även om de inte känner att de måste rättfärdiga sitt handlande för sig själva känner de ofta att de måste rättfärdiga sig inför andra som tycker att det de gör är stöld. Sällan får man höra mindre begripliga argument. Det faktum att de tycker att deras argument har någon validitet får mig till att undra om det egentligen inte är så att de själva tycker att det är fel, men eftersom de måste ge sig själva ett moraliskt försvar så går de med på vilket argument som helst som kan utgöra ett försvar, även om det inte håller för fem öre.
Några exempel på dessa obegripliga argument är: ”Artisterna förlorar inte på det”, ”Skivbolagen tjänar mer på att vi köper skivor än artisterna”, ”Skivbolagen är giriga”. Det finns kanske fler dåliga argument av samma sort men som jag inte känner till, men de är alla av samma natur: rationaliseringar.
Låt mig bara snabbt granska dessa vanliga dåliga argument. Låt mig börja med det första argumentet, nämligen att artisterna inte har någonting att förlora på att folk inte köper deras skivor. Detta är uppenbart felaktigt. De förlorar givetvis ingenting i den meningen att någon tar pengar ifrån dem, men de förlorar pengar indirekt eftersom de går miste om de inkomster de hade haft om folk köpte musiken istället för ladda ned den.
Det andra argumentet om att det skulle vara OK att stjäla musik genom att ladda ned den bara för att skivbolagen tjänar mer om artisterna bygger på premissen att det är fel av skivbolagen att försöka tjäna pengar på att sälja deras produkter (skivorna), eftersom det – åtminstone hos de med någon talang – är artisten som ju står för själva musiken. Det där är säkerligen ofta sant, men skivbolagen står för precis allt annat som fordras för att producera, lansera och sälja det färdiga resultatet, dvs skivan. Och det färdiga resultatet är inte ensamt ett resultat av artisterna. Så det är lika mycket skivbolagens produkt som det är artisterna. Och eftersom skivbolagen faktiskt står för samtliga omkostnader och tar alla risker är det bara rättvist att det i huvudsak är dem som blir den största vinnaren av affären. Men även om man godtyckligt väljer att bortse från allt detta, så tycks de som motsätter sig att skivbolagen ska få göra vinster på att producera och sälja musik, resonera som så att eftersom artisten i jämförelse inte tjänar så mycket per skiva som skivbolagen så är det ”orättvist” mot artisten, och då menar de att de vill straffa skivbolagen för deras ”exploatering” av artisterna genom att helt enkelt vägra betala för musiken. Det tycks gå helt förbi dessa att artisterna förlorar ekonomiskt även på detta eftersom de ofta tjänar pengar per skiva som säljs. Så mycket för att de ”bryr sig” om de stackars ”exploaterade” artisterna.
Argumentet att skivbolagen är giriga vilar på tre premisser: 1. Det är fel att vilja tjäna massor med pengar. 2. Skivbolagen försöker göra detta genom att kräva ”hutlösa” priser, som dessutom bara går upp hela tiden. 3. Beviset för att skivbolagen är giriga är att det bara kostar några ören att trycka upp en skiva, ändå kräver de allt mellan 100-200 kr per skiva.
Till att börja med finns det absolut ingenting som är fel i att vilja tjäna så mycket pengar som möjligt. (Vad som däremot är fel, men som inte har med saken att göra, det är att vilja tjäna pengar på andras bekostnad, dvs genom att t ex stjäla.) Girighet är en underkategori av egoism, och egoism handlar om att tjäna sitt eget liv, om att handla på ett sätt som främjar ens liv och välmående. Vad är fel med det? Ingenting såvitt jag kan se. Vad som däremot vore fel är att kräva av människor att de ska leva som slavar för andra, inte tjäna sitt eget bästa, utan skada sig själv och utsätta sig för lidande genom att offra sig för andra. Att sträva efter förluster istället för vinster. Det är ett självdestruktivt betende.
Angående skivbolagens prissättning så är frågan huruvida någonting är dyrt eller inte är en fråga om vad man själv är villig att lägga på någonting. Hur mycket man är villig att lägga på någonting säger en del om vad man tycker det är värt för en. Om man är villig att lägga 200 kr på en CD istället för 200 kr på ett par byxor eller sprit, då tycker man att CDn är mer värd än byxorna eller spriten. Om man är villig att lägga 200 kr för en CD istället för en annan som kanske kostar 100 kr så tycker man att den är dubbelt så mycket värd, osv. Så när någon säger att de vägrar betala för musiken de gillar därför att de tycker att den är ”dyr”, så betyder det att de vill ha kakan och äta den samtidigt. Vilket betyder att de är irrationella. Det är i detta sammanhang också värt att notera hur många som säger sig inte ha råd med den ”dyra” musiken aldrig har några problem med om och om igen att slänga ut hundratals, ja rentav tusentals kronor på andra saker såsom sprit och kläder. Av någon anledning har de aldrig råd att prioritera musiken de säger sig hålla så kär. Hur som helst vill jag också poängtera att skivpriserna inte har stigit väsentligen de senaste tio åren. Det är bara en myt eller inbillning orsakad dels av att folk om och om igen har sagt att skivorna har blivit dyrare, dels att folk inte kan tänka abstrakt. De glömmer nämligen bort två saker: omsatt i termer av hur många timmar folk måste jobba idag jämfört med t ex för 10-20 år sedan för att köpa en CD-skiva, så har CD priserna säkerligen gått ned, inte upp. Dvs i termer av CD-skivor har våra reallöner gått upp – och detta trots inflationen. Nu har jag inga siffror på det, men det skulle inte heller förvåna mig om det visade sig att priset på CD-skivor har följt KPI (konsumentprisindex), vilket betyder att det inte har blivit dyrare relativt inkomsterna (som ju också har gått upp under samma tid) att köpa skivor.
Att det inte kostar så mycket att trycka upp en skiva samtidigt som man kan behöva betala upp till 200 kr för en CD-skiva är inget som helst bevis för att skivbolagen tar ut några ”överpriser”. Många känner inte till det men bara för att de stora skivbolagen i absoluta tal lyckas leverera vinster betyder inte att skivbolagen är en exceptionellt lönsam bransch. Faktum är att skivbranschen jämfört med många andra branscher är en ganska olönsam bransch. I genomsnitt är det bara en på tio eller tjugo skivor som innebär en vinst för skivbolagen. Så omkostnaderna för att producera en skiva är väldigt höga, vilket med andra ord betyder att vinstmarginalerna är väldigt små. Det är därför ganska uppenbart att nedladdningen av musik är direkt skadligt för skivbolagen. I längden lär detta också drabba musikkonsumenterna eftersom skivbolagen inte kommer vara lika sugna på att t ex skriva kontrakt med nya artister som de var förr. Att skriva kontrakt med en helt ny talang och försöka producera något med dem kostar massor med pengar och innebär därför väldigt stora risker. Men om folk bara laddar ned den färdiga produkten istället för att köpa den då säger det sig själv att skivbolagen kommer vara mindre intresserade av att göra sådana satsningar. Så vad vi får är dåliga men kommersiellt ”säkra” artister som Britney Spears, och ett sämre och mindre utbud av nya artister.
Det finns många fler dåliga argument som folk kommer med, men dessa får räcka för idag.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 