HAX skriver idag om den illusion av trygghet som vår genomreglerade arbetsmarknad sägs åstadkomma. I själva verket får vi ingen trygghet alls:

”Anställningstrygghet – till exempel. Jo, det låter ju bra att man kan räkna med att ha ett jobb. Men vad innebär det? Det faktum att man inte kan få sparken med kort varsel har en baksida: Arbetsgivarna vågar inte anställa – vilket leder till att onödigt många inte har något jobb eller någon trygghet. Alls. […] [J]ag skulle uppfatta det som en större trygghet om både arbetstagare och arbetsgivare enklare kunde avsluta ett anställningsförhållande. För då skulle jag veta att det finns andra jobb att söka där ute. Då kan man pröva sig fram, tills man hittar ett arbete som man verkligen gillar.”

Bara en fri arbetsmarknad är en trygg arbetsmarknad:

”För att förstå detta måste vi börja med vad ekonomisk trygghet i grunden handlar om: Det handlar om att kunna försörja sig. Om att kunna köpa det man behöver och vill ha. Om man blir arbetslös blir det för många genast mycket svårare att försörja sig. Och eftersom det är så svårt att finna ett nytt arbete så är tanken på att förlora sitt arbete en mardröm för många. Men vad är det som gör att det är så svårt idag att finna ett nytt arbete? Dvs vad är det som gör det till en mardröm för många att förlora sitt arbete? Det är det faktum att vi idag har en ofri arbetsmarkand. Det är detta som har gjort det oerhört svårt eller rentav omöjligt för många att finna ett nytt arbete. Så den ”trygga” arbetsmarknaden är i själva verket inte trygg alls. Så går det när man offrar friheten för tryggheten – man slutar upp med ingetdera. Så vad som krävs för att få en trygg arbetsmarknad och en äkta ekonomisk trygghet är etablerandet av en fri arbetsmarknad. Ty när man vet att man har den ekonomiska frihet som krävs för att man ska kunna konkurrera på arbetsmarknaden vet man också med sig att det inte längre är hela världen om man skulle bli av med sitt arbete. Det är äkta trygghet.” (Det moraliska idealet: En fri arbetsmarknad, Carl Svanberg)

Utöver själva rädslan för att förlora sitt jobb är det idag många som lider psykologiskt alldeles i onödan på deras arbeten. HAX fortsätter:

”Folk stannar på arbeten där de inte trivs, har tröttnat, har gått in i väggen, inte har kontroll över sin situation och så vidare. De stannar, helt enkelt eftersom det finns så få nya jobb där ute. Snacka om att skapa en grogrund för okynnessjukskrivningar, utbrändhet, magont och psykisk utmattning.”

Det moraliska är det praktiska, och det moraliska är en fri arbetsmarknad.

Den 16 juni skrev jag ett mail till DN angående det senaste cancerlarmet:

”Hej,

Mitt namn är Carl Svanberg och jag anser att medierna har tagit emot det senaste cancerlarmet alldeles för blåögt. Jag är nämligen ganska säker på att om ni frågar vilken seriös epidemiolog som helst, så kommer han/hon att säga att den senaste studien, som ju påstås ”bekräfta” att ”starkt samband” mellan konsumtion av rött kött och tarmcancer, i själva verket inte alls bekräftar något starkt samband. Tvärtom så visar den att det inte finns något starkt samband alls. Denna studie påvisar bara en relativ risk på 33%, men inom epidemiologiska sammanhang brukar man nämligen säga att en relativ risk som är mindre än 2 (dvs 100%) inte ger en skäl för att tro att det skulle föreligga något kasualt förhållande. Det ska helst röra sig om en relativ risk på 3-4 för att en studie ska säga något intressant. … Så varför inte göra ett avslöjande reportage där det kommer fram att denna nya studie faktiskt inte alls bekräftar något starkt samband. Vem vet? Ni kan kanske lugna några av era helt i onödan uppskrämda läsare.

Mvh,
Carl Svanberg”

Idag ser det ut att ha gett resultat, för idag kom det en artikel på DN som heter ”CANCERN KOMMER!” där man granskar just den senaste tidens cancerlarm.

[T]he great majority of American colleges are so incompetent and vicious that, in any really civilized country, they would be closed by the police . . . In the typical American state they are staffed by quacks and hag-ridden by fanatics. Everywhere they tend to become, not centers of enlightenment, but simply reservoirs of idiocy. Not one professional pedagogue out of twenty is a man of any genuine intelligence. The profession mainly attracts, not young men of quick minds and force of character, but flabby, feeble fellows who yearn for easy jobs. The childish mumbo-jumbo that passes for technique among them scarcely goes beyond the capacities of a moron. To take a Ph.D. in education, at most American seminaries, is an enterprise that requires no more real acumen or information than taking a degree in window dressing. […] Their programmes of study sound like the fantastic inventions of comedians gone insane.
— H. L. Mencken, ”The War Upon Intelligence”, Baltimore Evening Sun, December 31, 1928

I åratal har radikalfeministerna hävdat att våld mot kvinnor skulle bero på några slags allmänna ”patriarkala strukturer” som genomsyrar samhället. Budskapet med det är då att om vi bara kvoterar tillräckligt mycket i föräldraförsäkring, börsbolagsstyrelser osv. då kommer män sluta slå kvinnor.

Teorin är ju förstås totalt grundlös mumbojumbo precis som resten av genus”vetenskapen” (en ”vetenskap” på samma seriositetsgrad som frenologin) Ingen man slår ju en kvinna för att Volvo saknar kvinnor i sin styrelse och den erbjuder ingen förklaring till mäns våld mot andra män (fler män än kvinnor utsätts för misshandel och mord) eller för den delen de våldsbrott som kvinnor trots allt begår.

Intressant nog hävdar nu Margareta Winberg att det motsatta är sant. Jämställdheten orsakar våld mot kvinnor.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=434156&previousRenderType=8

Jag förmodar att hon nu åtminstonde slutar förespråka kvotering inom alla områden. Hon vill väl inte bidra till ökat våld mot kvinnor.

Det var för övrigt ett intressant reportage igårkväll på Aktuellt där det visar sig att polisfacket försvarar polismän som misshandlar sina flickvänner/fruar och kämpar för att de ska få vara kvar som poliser. Polisfackets ledare försökte häpnadsväckande försvara det med att polismännen blev ”provocerade” av kvinnorna de slog. Jojo, det är ju vad alla kvinnomisshandlare alltid hävdar.

Det är talande att samtidigt som vänstern försöker skuldbelägga män som inte misshandlar kvinnor för detta våld eftersom de sägs ingå i ”könsmaktsordningen” så gör de allt för att man inte ska straffa de män som faktist begår brotten. Dels genom att via sin regeringsgren fastställa löjligt låga straff och sedan via sin fackföreningsgren direkt försvara dem. Alla män är alltså skyldiga-utom de faktist skyldiga. Individen suddas ut och klumpas ihop i mytiska kollektiva strukturer i vänsterns världsbild.

— Jacob Sköld, alias ”antinationalist”, debattör på Frizon.

”Svenska män slår kvinnorna för att visa att de fortfarande bestämmer över dem. Det säger Sveriges ambassadör i Brasilien, förra jämställdhetsministern Margareta Winberg, till den brasilianska veckotidningen Veja.

Våldet mot kvinnor hänger ihop med den ökande jämställdheten, säger Winberg till Veja enligt Dagens Nyheter.

I artikeln i Veja står att våldet mot kvinnor ökar stadigt i Sverige och att 40 procent av Sveriges kvinnor har utsatts för våld, jämfört med 11 procent av spanjorskorna.

Enligt Lotta Nilsson, som utreder kvinnomisshandel på Brottsförebyggande rådet (Brå), och Mikael Rying, kriminolog och specialist på dödligt våld, kan uppgiften om att 40 procent av de svenska kvinnorna utsatts för våld bara vara hämtad ur en rapport av den kontroversiella forskaren Eva Lundgren i Uppsala.

Där är definitionen av våld väldigt bred, enligt Lotta Nilsson. Den inkluderar fysiskt våld, hot och trakasserier av alla män oavsett relationer, exempelvis en knuff av en storebror eller sexuellt ofredande av en okänd man.

Enligt en undersökning från Statistiska centralbyrån utsattes förra året 3,3 procent av Sveriges kvinnor för våld.”

(SvD.se)

Könsmaktsordningen är som Penn Jilette skulle ha sagt: BULLSHIT!

”In Bush’s view, the Kyoto treaty’s mandatory limits also would not ensure that climate risks would be addressed unless countries like China also make emission cuts. He also says more study is needed to determine whether human activity is primarily to blame for rising temperatures.” (CNN.com)

Det är alltid skönt att få se den fria världens ledare – George W. Bush Jr – öppet avfärda Kyotoavtalet och premisserna bakom det.

Igår satt jag och konverserade med ett par engagerade ungmoderater. Ämnet vi diskuterade var en tråkig pragmatisk ledare i dagens HD (Helsingborgs Dagblad). En av dem slank ur sig en sak som fick mig att reagera. Han eller hon (jag minns inte vem det var), sade att de gamla (30-40-talister) moderaterna är så tråkiga, pragmatiska. De bryr sig inte om ideologi eller om att ta ställning. Detta är något jag har fått höra flera gånger från en och/eller båda dessa ungmoderater. Så jag frågade mig själv (och dem): ”Finns det ett samband mellan tråkiga och pragmatiska moderater och det faktum att socialdemokraterna har vunnit val efter val?” Jag tror det. Vad tror ni?

I dagens DN Debatt förklarar Kjell-Olof Feldt var Sverige behöver: ”Om Keynesiansk politik någon gång ska prövas igen borde det vara nu.” Oh really? I don’t think so.

Jag vet inte om någon kommer ihåg det, men när jag var liten, för si så där tio femton år sedan så gick det en tecknad serie på TV3 som handlade om två dumma hundar. Det var ganska roligt, men det är inte relevant här. (Eller ja, jag tyckte i varje fall att det var roligt när jag var liten.) I denna serie fanns det också en gubbe vars catchphrase var något i stil med: ”Så puttinuttigt… men det är FEEEL!!!!!!”. Det är ungefär också vad jag har att säga om Kjell-Olof Feldts påstående: ”Så puttinuttigt… men det är FEEEEEEEL!!!!!”

Varför är det fel? Därför att Keynes var en charlatan.

Uppdatering: Läs gärna Stefan Ruthströms kommentarer till Feldts inlägg.

Då och då publicerar en USA-hatande anti-kapitalistisk vänsterblaska (som t ex DN) en lögnaktig artikel som syftar till att framkalla ännu mer irrationellt hat och motstånd mot USA. Nu senast uppmärksammar The Stockholm Spectator Blog oss om hur DN, återigen, refererar till en felaktig uppgift om hur många civila som har dött i Irakkriget. Nu har jag full förståelse för att folk blir upprörda när folk avsiktligen far med osanningar. Men utöver det har jag ingen större förståelse för varför många tycker att så viktigt att veta exakt hur många som har dött i Irakkriget.

Om kriget var berättigat så var det det endast för att det var ett krig i självförsvar. Om det var ett krig i självförsvar, då är det moraliskt sett irrelevant hur många civila som dog. Det moraliska ansvaret för samtliga offer i ett krig ligger inte på de som bara försvarar sig utan på de som startar kriget. Det var Saddam Hussein som startade kriget genom att inte leva upp till vapenstilleståndets villkor. Det var Saddam Hussein som startade kriget när han sponsrade terrorism mot USA och Israel. Följaktligen ligger det moraliska ansvaret för samtliga offer i Irakkriget på Saddam Hussein, inte på den USA-ledda koalitionen. Så om kriget har kostat livet på 25 000, 100 000, eller fler, då är det bara ytterligare ett brott som man borde ta upp i rättegången mot Saddam Hussein.

Saxat från Captus.nu:

Nima Sanandaji, VD för Captus, skriver i Human Events om hur miljörörelsen ständigt kommit med varningar om jordens undergång, som i efterhand har visat sig vara felaktiga. Enligt författaren skapades den politiska miljövänstern av socialister som ville ha nya ideologier med vilkas hjälp de kunde föra fram sina idéer; det är därför ingen tillfällighet att miljörörelsen är anti-kapitalistisk, anti-amerikansk och emot västerländsk civilisation. Nima argumenterar för att den globala uppvärmningen troligtvis inte beror på mänsklig aktivitet och pekar på att jordens temperatur sedan ca 1850 har börjat stabiliseras mot en jämnare nivå.