Heather Mac Donald argumenterar i USA Today för att högern i USA inte behöver religion eller Gud för att motivera sina politiska ställningstaganden. I den mån deras ställningstaganden är rationella, stämmer det helt och hållet. Och det är bra och beundransvärt av Mac Donald att ta initiativet till denna debatt. Detta är för övrigt inte första gången hon skriver ett inlägg i denna debatt (se här, här och här).
Vad som emellertid är slående och tragiskt med hela hennes uppgift är att debatten uppenbarligen behövs. Så här inleder hon sin artikel i USA Today: ”The GOP has become the party of religion, and Democrats have been scrambling to play catch-up. The truth, though, is that piety doesn’t belong in politics”. Så väldigt sant, men vad säger detta oss om republikanerna och, i förbigående sagt, hela situationen i amerikansk inrikespolitik när sådana som Mac Donald känner att de måste höja sina röster för att protestera emot religionens inflytande över högern och inrikespolitiken?
Mac Donald lägger märke till det otroligt farliga i att högern låter sin politik baseras på religion. Det är inte bara som så att det är farligt och dåligt att blanda politik med religion, det är överhuvudtaget dåligt att basera sina övertygelser på religiösa, dvs irrationella grunder. Mac Donald observerar:
The infusion of God talk into both parties’ campaign discourse adds nothing to the public’s ability to vote wisely.
What are we supposed to learn when a candidate talks about his faith: That he is a good person? The rich history of religious bounders and charlatans should give the lie to that hope. Nor has a sincere belief in God prevented behavior we now view as morally repugnant. There were few more religious Americans than antebellum slaveholders and their political representatives; their claim to a divine mandate for slavery was based in unimpeachable Scriptural authority.
Or perhaps a politician’s discussion of his prayer habits should reassure the public he’ll make the right decisions in office. But what if opposing candidates declare themselves supplicants of the divine will — how will a voter decide who is most likely to receive divine guidance?
If Connecticut senatorial candidate and Iraq war opponent Ned Lamont, say, were to invoke God’s plan for humanity to justify withdrawing from Iraq, the Democrat would convince none of the war’s supporters, who would be certain that he had misunderstood his divine prompter. Who would determine whether he had? Moreover, monumental decisions such as whether to enter or terminate a war should rest on reasons accessible to believer and non-believer alike.
President Bush says his belief that “God wants everybody to be free” informs his foreign policy. This declaration is disquieting, for it means that the president’s war-making decisions are not wholly amenable to worldly evidence. Even if the Iraq adventure were to appear to human minds as patently counterproductive, reversing course would violate a higher mandate.
Poängen är vidare än att man kan motivera vilka dumheter som helst med hjälp av religion. Poängen är att om och när man för in religion i politiken, då gör man all rationell politisk diskussion upphör och omöjliggörs. När religionen tar över politiken, då stängs förnuftet ute. Inga argument i världen hjälper; det är som att tala till en sten. Inte så länge som de väljer att tro.
Kan ni se faran i att låta dessa människor ta över regeringen, kongressen och domstolarna? I ett fritt samhälle, ett samhälle med religionsfrihet, är man fri att ha med dessa människor att göra. Men när de tar över den politiska makten, då är situationen snart radikalt annorlunda. Då är det bara en tidsfråga innan man får en fullfjädrad teokrati, med allt vad det innebär.
(Det finns många sekulära idéer som är irrationella och falska. Men deras företrädare har i regel, just eftersom de i regel är lite närmare verkligheten, en lite större respekt för förnuftet (inte det sunda förnuftet alltid, men ändå). Och i den mån detta är fallet, är en rationell diskussion fortfarande möjlig. I den mån den inte är det, är detta endast ytterligare ett argument för att religionsfriheten handlar om mer än religion. Staten ska inte försöka etablera någon sekulär eller religiös föreställning; staten ska inte på något sätt påverka eller kontrollera människors idéer, tankar, åsikter, övertygelser, utan endast deras handlingar.)
Vad händer då om dessa människor en dag får för sig att Gud har gett dem rätten att införa censur? Att försöka indoktrinera barnen i religiösa dogmer i den offentliga skolan och tvinga dem att tillbedja en Gud som de kanske inte tror på? Att införa skatter och annat socialistiskt otyg för att motverka människors syndiga kärlek till pengar? Att, som Bibeln föreskriver, införa dödsstraff på otrohet, utomäktenskaplig sex, blasfemi, och homosexualitet?
Överdriver jag? Det är en fråga om politisk makt. Om och när de kristna fundamentalisterna, de som tror på en bokstavlig tolkning av Bibeln, tar över USA, då är detta inte alls ett otänkbart scenario. I många delstater var det fram till 2003 förbjudet att ägna sig åt homosex. När man tänker efter är det ganska sjukt, för att inte säga fullständigt vansinnigt, att man förbjöd en sådan sak. Man kan alltid diskutera hur stor sannolikheten är för att detta överhuvudtaget ska ske eller för att det ska ske inom vår livstid.
Jag tycker inte att denna diskussion är intressant. Det är inget argument för att leka med elden och att hoppas att man har tur. De kristna fundamentalisterna blir fler och fler och de representeras av republikanerna. Det finns de fundamentalister som på allvar har dessa åsikter. De förnekar inte bara principen om individens rättigheter genom att förneka kvinnans rätt att göra abort; de förnekar explicit principen om individens rättigheter.
Ta den republikanske senatoren Rick Santorum. Han är, vad jag vet, inte på något sätt unik. Han märker bara ut sig genom sin förmåga att dra till sig mer uppmärksamhet än många andra. Varför drar han till sig uppmärksamhet? Därför att han ständigt gör en massa uttalanden som är fullständigt vansinniga. Santorum förnekar explicit att människor har rätt att sträva efter lycka.
Låt mig bara påpeka två saker. Historien bestäms inte av folkmassorna, utan av ett fåtal av ideologer. Och länge har högsta domstolen i USA varit det enda som har stått ivägen för många försök från fundamentalisterna att avskaffa religionsfriheten i USA. Det räcker med fundamentalisterna får in domare som företräder deras syn på saker och ting, sedan har även denna spärr helt försvunnit. Bush har valt två nya domare till USA:s högsta domstol. Och vi vet vad George Bush tycker: ”I believe . . . that we need common-sense judges who understand that our rights were derived from God. And those are the kind of judges I intend to put on the bench”. Förra året utnämnde han den kristna högerns favorit, John G Robert, till högsta domstolen. I år utnämnde han Samuel Alito. Vem vet vad som väntar oss? Den kristna högern jublade över att John G Roberts blev vald:
”The president is a man of his word,” said Tony Perkins, head of the Family Research Council, a Washington-based, Religious Right lobbying group. ”He promised to nominate someone along the lines of a Scalia or a Thomas, and that is exactly what he has done.”
Perkins isn’t alone. A slew of Religious Right pundits have judged Judge Roberts quickly and concluded he is their man.
Jay Sekulow, top attorney at TV preacher Pat Robertson’s American Center for Law and Justice, boasted in a July 20 statement that ”I’ve known Judge Roberts for 17 years and litigated with him at the Supreme Court” and blustered to The New York Times that ”I think this is a tremendous pick.”
During his ”700 Club” broadcast, Robertson dubbed Roberts ”wonderfully qualified” to serve on the high court and noted that Sekulow and the ACLJ had placed Roberts ”at the top” of their list.
James Dobson, founder of the evangelical Christian self-help ministry Focus on the Family and one of the Religious Right’s more powerfully political voices, has spent at least a year railing against current Supreme Court justices who have issued rulings that offend his religious proclivities. He told the Times and other media outlets, ”I don’t think there is any evidence that [Roberts] is going to be another Souter.”
The rabidly anti-reproductive rights group, Operation Rescue, has already jumped on the Roberts bandwagon. ”We appreciate President Bush being a man of his word by appointing a judge that will respect the Right to Life acknowledged by our nation’s founding documents,” said the Operation Rescue President Troy Newman.
Roberta Combs, president of the Christian Coalition, also gave a quick stamp of approval to Roberts, telling salon.com, ”I think that the president did tonight what he said he was going to do when he was campaigning.” She’s alluding to President George W. Bush’s oft-repeated campaign promise of putting on the high court justices in the mold of Scalia and Thomas, the two most right-wing members of the court.
Varför ser de upp till domare Scalia? En ledtråd är domare Scalias kommentar om högsta domstolens konstaterande att förekomsten av de tio budorden på offentliga byggnader var oförenlig med konstitutionen: ”You know, I think probably 90 percent of the American people believe in the Ten Commandments, and I’ll bet you that 85 percent of them couldn’t tell you what the ten are. And when somebody goes by that monument, I don’t think they’re studying each one of the commandments. It’s a symbol of the fact that government comes — derives its authority from God. And that is, it seems to me, an appropriate symbol to be on State grounds” (min kursivering).
Mac Donald lägger också märke till att vänstern är så ideologiskt fattig på egna idéer att de numera känner sig tvungna att försöka vädja till samma religiösa väljare som sedan länge står bakom republikanerna. De har inget eget att komma med. Så de bara tar efter republikanerna. Förr i tiden var det framför allt högern som tog efter vänstern – det var vänstern som tog initiativet medan högern passivt följde efter. Detta styrker ytterligare Peikoffs resonemang.
Förnuftets kalla och oresonliga röst 