Bush fortsätter med att argumentera för sin ”Forward Strategy of Freedom”:

Our offensive against terror involves more than military action. Ultimately, the only way to defeat the terrorists is to defeat their dark vision of hatred and fear by offering the hopeful alternative of political freedom and peaceful change. So the United States of America supports democratic reform across the broader Middle East. Elections are vital — but they are only the beginning. Raising up a democracy requires the rule of law, protection of minorities, and strong, accountable institutions that last longer than a single vote. The great people of Egypt have voted in a multi-party presidential election – and now their government should open paths of peaceful opposition that will reduce the appeal of radicalism. The Palestinian people have voted in elections — now the leaders of Hamas must recognize Israel, disarm, reject terrorism, and work for lasting peace. Saudi Arabia has taken the first steps of reform — now it can offer its people a better future by pressing forward with those efforts. Democracies in the Middle East will not look like our own, because they will reflect the traditions of their own citizens. (Min kursivering.)

Det finns mycket som är fel med detta, men en sak som verkligen sticker ut här är att Bush själv medger att demokratierna kommer att se ”annorlunda” ut i Mellanöstern än vad de gör här i väst, eftersom folket i Mellanöstern har andra värderingar (”traditions”). Detta är naturligtvis inget annat än en eufemism för att säga att muslimerna trots allt inte kommer att rösta för frihet utan för teokrati. Detta är också mycket riktigt hur de faktiskt har röstat i Iran, Irak, Egypten, Afghanistan, Lebanon, Saudiarabien och nu senast i Palestina. Ändå insisterar Bush på att friheten har en framtid i Mellanöstern: ”Yet liberty is the future of every nation in the Middle East, because liberty is the right and hope of all humanity.” Detta kan bara betyda två saker. Det enda är att Bush evaderar fakta inte bara om frihetens förutsättningar, om Mellanöstern utan om hela människans historia. Det andra är att han tror att frihet är ett subjektivt begrepp utan någon referens i verkligheten, att vad som är frihet för oss i väst inte nödvändigtvis betyder samma sak för muslimerna i Mellanöstern. Jag vet vilket som är sant eller vilket som är värst.

Det finns dock ett annat sätt man kan tolka Bushs anmärkning. Om Bush menar att alla människor har rätt till frihet, och att det därför är USA:s historiska kall att genom självmordsmässiga kampanjer som Operatio Iraqi Freedom förse folket med denna frihet, då är det kanske sant att USA kanske på kort sikt kan upprätta demokratiska stater i Mellanöstern, men så länge dessa människor fortsätter att hålla på sina värderingar och traditioner, kommer friheten inte att ha en varaktig chans. Frihet är, vilket jag vid otaliga tillfällen har förklarat, inte något som alla människor, över hela världen, automatiskt värdesätter. Framför allt har muslimer ingen anledning att värdesätta frihet. Inte om de tar sin religion på allvar, vilket de gör i Mellanöstern. Och om friheten inte är garanterad i ett någorlunda fritt land som USA, just eftersom de intellektuella motarbetar och, i allt större utsträckning, allmänheten har börjat svika de värderingar och idéer som låg till grund för friheten i USA, varför skulle den då ha en varaktig chans i Mellanöstern? Det säger sig själv.

Sedan gick Bush vidare med att tala direk till det iranska folket:

The same is true of Iran, a nation now held hostage by a small clerical elite that is isolating and repressing its people. The regime in that country sponsors terrorists in the Palestinian territories and in Lebanon — and that must come to an end. The Iranian government is defying the world with its nuclear ambitions — and the nations of the world must not permit the Iranian regime to gain nuclear weapons. America will continue to rally the world to confront these threats. And tonight, let me speak directly to the citizens of Iran: America respects you, and we respect your country. We respect your right to choose your own future and win your own freedom. And our Nation hopes one day to be the closest of friends with a free and democratic Iran.

Jag tycker att det är anmärkningsvärt att han inte mer i detalj redogör för Irans omfattande sponsring av islamisk terrorism över hela världen samt deras sponsring av rebellerna i Irak, att Iran skyddar al-Qaida, att Hezbollah är den terrororganisation som efter al-Qaida har mördat flesta amerikaner, etc. Att Bush inte gör detta säger mig att han inte verkar ha någon intention att skapa en opinion för att stoppa det växande hotet från Iran. Han nämner förvisso regimens strävan efter kärnvapen, men gör ingen vidare poäng av det mer än den självklara, nämligen att världen kan inte låta detta ske. Men han kom inte med några hot mot Iran. Så vad betyder det? Jo, Bush hoppas att detta problem ska lösa sig själv genom att folket i Iran gör en revolution, och inspirerade av Irak får man förmoda, kommer de att inrätta en demokratisk stat. Men trots att det långt innan Irakkriget bröt ut har funnits en stor opposition för demokrati i Iran, eller det sägs det i alla fall, har ingenting hänt. Ändå nöjer sig Bush med att hoppas på att saker och ting ska förändras i Iran. Om detta är vad det betyder, då illusterar det ganska tydligt en farlig aspekt av Bushs enorma tilltro till demokratiseringen av Irak som den magiska lösningen på alla tänkbara problem och hot i Mellanöstern.

Jag har alltid gillat Bush som talare och retoriker. Han säger ofta många saker som är bra, sant, rätt och gott. Tyvärr säger han också en del saker som är dåligt, fel, falskt och ondskefullt. Men det bra överväger så gott som alltid det dåliga – och det bra är ofta väldigt bra. Jag undrar om han skriver sina egna tal, för det är väldigt bra tal och han är en väldigt bra talare. Så vad är bra och vad är dåligt? Bush inledde sitt tal med att summera sin utrikespolitik:

Abroad, our Nation is committed to an historic, long-term goal – we seek the end of tyranny in our world. Some dismiss that goal as misguided idealism. In reality, the future security of America depends on it. On September 11th, 2001, we found that problems originating in a failed and oppressive state seven thousand miles away could bring murder and destruction to our country. Dictatorships shelter terrorists, feed resentment and radicalism, and seek weapons of mass destruction. Democracies replace resentment with hope, respect the rights of their citizens and their neighbors, and join the fight against terror. Every step toward freedom in the world makes our country safer, and so we will act boldly in freedom’s cause.

Då jag har otaliga gånger förklarat varför jag inte håller med Bush om detta, tänker jag inte upprepa mig. Jag noterar dock att det är fascinerande hur han kan fortsätta och tro på detta trots allt som har hänt på sistone, inklusive valet i Palestina.

Det är bra att Bush återigen identifierar vem fienden är: ”Radical Islam”. Det är dåligt att Bush försöker framställa ”Radical Islam” som en ”perversion by a few of a noble faith”. På ett sätt gör detta inte så mycket eftersom så länge man överhuvudtaget erkänner att det finns militanta och radikala muslimer och att det är dessa som ideologiskt sett är fienden. Tyvärr verkar Bush tro att de ”moderata” muslimerna i stort sett är USA:s vänner. För om Bush verkligen tog sina ord på allvar, borde han då inte gå efter t ex Saudiarabien där detta ”heartless system of totalitarian control” redan råder, för att inte tala om USA:s primära fiende i detta krig, nämligen Iran? Bush verkar inse att fienden är religiösa fanatiker men verkar inte inse att det i så fall implicerar att USA bör ta itu med mullorna i Iran av exakt samma anledning som man bör ta itu med bin Laden och hans underhuggare.

Det är bra att Bush förstår allvaret med att låta terroristerna vinna i Irak: ”They seek to impose a heartless system of totalitarian control throughout the Middle East, and arm themselves with weapons of mass murder. Their aim is to seize power in Iraq, and use it as a safe haven to launch attacks against America and the world.” Det är också bra att han inser att detta krig inte är ett krig mot ”terrorism”. Terrorism är bara det medel som fienden, de radikala muslimerna och staterna som sponsrar dem, använder sig av för att de saknar förmågan för att direkt hota USA militärt och deras intressen i Mellanöstern (Israel och olja). Irak hade intentionen att skaffa sig denna förmåga och därför var det viktigt att sätta stopp för Saddam Hussein. Nu håller Iran på att skaffa sig denna förmåga i och med de i rask takt håller på att skaffa sig kärnvapen. Till skillnad från Irak utgör Irans ledare av religiösa fanatiker som får djupt religiösa människor som Bush att framstå som ateister. Och till skillnad från Saddam Hussein (som knappast var en rationell människa), utgörs ledarna i Iran av religiösa fanatiker som inte har några som helst problem med att bli martyrer. Detta gör att vi bör ta Irans snack om att med hjälp av kärnvapen göra slut på Israel och USA på allvar. Det kan och bör inte avfärdas som tomt snack. Detta gör Iran, potentiellt sett, till ett av världens farligaste länder. Iran är således ett hot som man måste ta itu med.

Det är bra att Bush inser faran i att ge efter för terroristerna: ”There is no peace in retreat. And there is no honor in retreat. By allowing radical Islam to work its will — by leaving an assaulted world to fend for itself – we would signal to all that we no longer believe in our own ideals, or even in our own courage.” Eftergifter kommer endast att uppmuntra terroristerna. Tyvärr är det så att Bush själv har medverkat till detta genom att om och om igen ge efter för terroristerna i t ex Irak. Se bara på USA:s svar på rebellerna i städer som Fallujah och Najaf. Bush medverkar också till detta genom sin pacifistiska inställning till Syrien och Iran. Detta trots att Syrien och i synnerhet Iran förser rebellerna i Irak med ett massivt stöd – rebeller och terrorister som varje dag dödar amerikaner i Irak. Hur och varför tolererar han detta? Det beror bland annat på att Bush verkar förlita sig på demokratins magiska förmåga att nästan automatiskt förvandla hela regionen till en fri och fredlig sådan, varför ett krig mot Iran i preventivt syfte inte kommer att vara nödvändigt.

Bush sade: ”A sudden withdrawal of our forces from Iraq would abandon our Iraqi allies to death and prison … put men like bin Laden and Zarqawi in charge of a strategic country … and show that a pledge from America means little. Members of Congress: however we feel about the decisions and debates of the past, our Nation has only one option: We must keep our word, defeat our enemies, and stand behind the American military in its vital mission.” Detta har han på sätt och vis helt rätt i. Problemet är bara det att om USA forstätter med den inslagna ”strategin” lär de tyvärr aldrig vinna mot rebellerna i Irak.

Cox & Forkum får till det igen:

Detta är det enda riktigt intelligenta jag har läst i ämnet.

George Reisman har startat en egen blogg!

Knappast överraskande för någon som har studerat elementär nationalekonomi. Men ändå. SvD:

De hemlösa blir allt fler i Sverige, visar en rapport från Socialtyrelsen [sic!]. Minst 17 800 personer är hemlösa, visar en genomgång i landets kommuner. Utredarna lägger en stor del av skulden på bostadspolitiken.

…

– Det är ingen särskilt ljus bild av hemlösheten. Den är dessutom mycket komplex och finns i hela landet, i nästan nio av tio kommuner, säger Annika Remeaeus, en av socialstyrelsens utredare.
– Vi ser en tydlig koppling till bostadspolitiken. I de få kommuner som inte har hemlöshet, finns heller ingen bostadbrist.
Håkan Ceder, överdirektör på Socialstyrelsen håller med:
– Hemlöshetsproblemen är i hög grad grundat på briser i bostadspolitiken.

Hyresregleringar i kombination med höga skatter, starka fackföreningar inom byggbranschen i kombination med omfattande regleringar av bostadsbyggandet i största allmänhet, bidrar alla till att begränsa byggandet. Därför lider vi av en bostadsbrist som är så omfattande att den bokstavligen gör flera tusen svenskar hemlösa.

SvD fortsätter:

Flertalet hemlösa står inte inför akuta problem att hitta tak över huvudet inför natten. 4 700 har motvilligt sökt en utväg i mycket korta andrahandskontrakt, eller hos släkt och vänner. För dessa har problemen oftare orsakats av arbetslöshet eller andra ekonomiska problem, snarare än allvarliga sociala problem. För en stor grupp är hemlösheten det enda problemet.

Och vad är den främsta orsaken till arbetslöshet? För höga minimumlöner, orsakade av fackföreningarna, som i sin tur är uppburna av staten.

Medan det finns en del hemlösa som har förtjänat sitt öde, nämligen de som valde att supa och knarka, finns det också en del som inte direkt kunde rå för det, nämligen de psykiskt sjuka. Många av dessa har säkert hamnat på gatan till följd av att man lade ned en massa mentalsjukhus under 1980-talet. Det var ironiskt nog, kan det tyckas, framför allt vänsterpolitiker som drev denna utveckling. De hade nämligen fått för sig att mentalsjukhusen utgjorde en form av ”förtryck”. Så vad man bör göra är att återupprätta mentalsjukhusen, då kommer många av dessa människor som har råkat illa ut att inte längre behöva bo på gatan. Vad gäller bostadsproblematiken i stort är lösningen dock uppenbar: laissez-faire kapitalism; inför marknadshyror, avreglera bostadsbranschen, avskaffa fackens makt att driva fram överlöner. Då kommer vi inte bara att få ett slut på bostadsbristen, vi kommer även att få ett slut på massarbetslösheten.

Bloggaren Marriott skriver om varför det är en dum idé att som Bush förlita sig på demokrati som lösningen på islamisk terrorism:

It has been the sincerely felt desire of President George W. Bush that ”democracy” take root in the Middle East. The hope is that once the method of choosing their leaders/oppressors changes that liberty and freedom will somehow, inexorably and self-evidently, take over. Everyone has heard the President and others in the administration tout the elections of Afghanistan, Iraq, and (until 25 January 2006) the Palestinian territories as victories in the on-going war on terrorism. Bush such naivete and false hope was dashed when the terrorist group Hamas won a fair and convincing victory in the January 25 Palestinian parliamentary election.

Läs hela!

En av mina absoluta favoritkolumnister, Jeff Jacoby, förklarar i sin senaste kolumn varför Hamas segern är en ”god nyhet”:

Well, put me in a third camp: I think the sweeping Hamas victory is by far the best result that could have been hoped for.

I say that not because Hamas is anything other than a blood-drenched terrorist group, but because its lopsided win is an unambiguous reality check into the nature of Palestinian society. And if there is one thing that the West badly needs, it is more realism and less delusion about the Palestinians.

Läs hela!

och alla andra ”maggropslibertarianer” ;-)

Så vad är det för bilder som har gjort mohammedanerna så förbannade att de bojkottar danska varor och hotar svenskar, norrmän och danskar i ”Palestina”? Det är dessa bilder. Tänk på detta och fråga er själva när de ska börja reagera på samma sätt när det kommer till förtrycket, tortyren, avrättandet av oskyldiga i deras egna hemländer, deras behandling av kvinnor, deras terrorism, deras antisemitism, ja just det… De bryr sig inte om detta ett dugg.