Är profiter moraliska?

Nå? Innan jag svarar på frågan, vill jag bara först förklara min frånvaro. Varför har det varit så rysligt tyst här? Det korta svaret är att jag, som vanligt, har varit extremt upptagen.

Jag har ägnat tid åt att medförfatta två essäer till en doktorsavhandling i affärsetik. Och nu har vårt hårda arbete äntligen har börjat löna sig. För några dagar sedan publicerades nämligen vår essä, “Is there Such a Thing as a Good Profit? Taking Conventional Ethics Seriously”, i ansedda Philosophia: Philosophical Quarterly of Israel. Ett utdrag:

This paper will show that if we take conventional ethics seriously, then there is no moral justification for business profits. To show this, we explore three conventional ethical theories, namely Christian ethics, Kantian ethics and Utilitarian ethics. Since they essentially reject self-interest, they also reject the essence of business: the profit motive. To illustrate the relationship, we will concretize how the anti-egoist perspective expresses itself in business and business ethics. In business, we look at what many businesses regard as proof of their virtue. In business ethics, we look at what many business ethicists say about the relationship between morality and self-interest and, thus, the profit motive. Ultimately, we will argue that conventional ethics can, at most, only justify the means of business (i.e., aspects of running a business), but not the end of business (i.e., profits).

Och: ”This paper will show that conventional ethics is fundamentally incompatible with self-interested business profits. Accordingly, we submit that many feel that business profits are either, at best, amoral or, at worst, immoral.”

Essän handlar alltså om att om vi tar den konventionella altruistiska moralen på allvar, då följer det att profiter och vinstintresset saknar ett moraliskt rättfärdigande.

Missförstå mig inte. Som en förespråkare av egoism anser jag självfallet att profiter är moraliska. I essän föreslår vi därför också att en möjlig väg ut ur denna situation är överväga en egoistisk affärsetik.

Livet kräver vinster, inte förluster. Livet beror alltså på samma själviskhet som vinstintresset motsvarar. Att vara emot vinstintresset är därför ytterst att vara emot livet själv.

Sedan tåls det att upprepas att affärsmän arbetar för sina förtjänster precis som alla andra. De är profitarbetare, inte lönearbetare. Affärsmän förtjänar sina profiter genom att starta, organisera och effektivisera arbetsdelningen i ekonomin. De gör detta genom att starta och driva företag. Företag som tjänar pengar genom att sälja varor och tjänster för massorna köper eftersom det berikar dem.

Affärsmännens arbete är dock väsentligen intellektuellt, inte fysiskt. De är, så att säga, hjärnorna bakom hela operationen. Då affärsmännen startar och driver företag är de också de fundamentala producenterna. De är nämligen de som sätter allt i rörelse.

Låt mig avsluta med en tankeväckande analogi: Arbetare är för affärsmännen vad verktygen är för arbetarna. De hjälper affärsmännen i deras arbete precis som verktygen hjälper arbetarna i deras arbete. Det vore irrationellt att förneka att arbetarna förtjänar sina löner bara för att de tar hjälp av verktyg. Det vore lika irrationellt att förneka att affärsmännen förtjänar sina vinster bara för att de tar hjälp av arbetare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.